I höstas var jag tvungen att läsa en bok. Jag skulle vara med i ett samtal med bokens författare och behövde veta vad hans bok handlade om. Manuset kom som en pdf och jag läste den på en tågresa. Läste och läste förresten. Jag skummade lite här och där, plöjde några stycken, växlade till Facebook innan jag hoppade tillbaka och läste lite igen. Med vissa böcker kan en sådan adhd-aktig läsning räcka för att greppa essensen. Men inte i detta fall. Fortsätt läsa På djupet finns ljuset i mörkret
Alla inlägg av David Jonstad
Vi jobbar ihjäl oss på alla fronter
”Är er familj fattiga?”. Det är ett litet barn som ställer frågan till ett annat litet barn. Det senare barnets familj gör inga långväga resor på semestern och köper inte prylar i den utsträckning som är brukligt i detta bostadsområde. Därav frågan. Mamman i familjen förklarar för mig att hon har valt att jobba deltid för att i stället ha mer tid över till familjen. Varken hon eller barnen skulle vilja byta den extra tiden tillsammans mot flygresor och mer konsumtion, men att andra barn undrar om familjen är fattig är otvivelaktigt något som gnager i henne. Fortsätt läsa Vi jobbar ihjäl oss på alla fronter
Den kategoriska köttkritiken är oekologisk
Det sticker upp ett ben ur middagens soppa. Fjälligt skinn i svart och vitt. Tre tår. Det skulle kunnat tillhöra en liten dinosaurie. Barnen äter förvånansvärt glatt. Sörplar i sig, sväljer ett hjärta och gnager nyfiket på varsitt dinosaurieben. Fortsätt läsa Den kategoriska köttkritiken är oekologisk
Arbetet som fest
Ta kontrollen över det som går att påverka
När redaktören ringer och beställer den här krönikan befinner jag mig i Stockholm, mitt i smeten. Tills för några år sedan var storstadsmyller min naturliga livsmiljö. Här rörde jag mig en gång hemtamt och obesvärat. Nu blir jag stressad och skallen tjocknar av alla intryck, omöjliga att sortera.I mitt nya habitat är intrycken få och distinkta. Varje ljud, lukt och rörelse har en tydlig avsändare: Uffes traktor. Grisgödsel. Ormvråk. Motorsåg. Blommande älgört. Fåren som ber om nytt bete.
Ur civilisationens grepp
Utdrag ur Jordad – Enklare liv i kollapsens skugga
I ett grått dis stretar ett par oxar fram i leråkern. De drar upp fåror bakom sig och i dessa snubblar två figurer fram – den ene kör oxarna, den andre sätter potatis. Klipp till nästa scen: Prästen predikar entonigt i kyrkan inför gäspande ansikten. Ny scen: En bonde stånkar medan han baxar upp en sten ur åkern. Klipp igen: En bondmora med hucklet över huvudet bär ett ok med vatten i vårvinterns isande strilregn. Fortsätt läsa Ur civilisationens grepp
David Jonstad 