För tio år sedan, när jag fortfarande jobbade på redaktion och tillbringade dagarna framför en dator var jag tvungen att regelbundet besöka gymmet för att kroppen inte skulle förfalla. Så är det inte längre. Livet på en gård ger fri vardagsmotion, varje dag, året om. Fortsätt läsa Livet börjar och slutar med jorden
Alla inlägg av David Jonstad
Snälla, kan vi sluta rädda världen nu?
Vill du rädda världen? Det är enkelt: köp ny bil, kissa i duschen, ät insekter, sätt upp solpaneler, bli vegan, köp ny kyl, köp ny mobiltelefon, köp nästan vad som helst – och rädda världen. Och vet du, det är inte bara du och jag som räddar världen, nästan alla företag och politiker är också med på tåget. Alla räddar världen! Fantastiskt!
Fast gör vi verkligen det? Eller är det bara vad vi övertygar varandra om att vi gör, medan vi inte gör det?
Superrika och superrädda
De har köpt motorcykel, guld och vapen. Och mat. Motorcykeln för att kunna fly stan när paniken slår till och alla vägar kloggar igen. Guldet för att fortfarande känna sig rik. Vapnen för att kunna döda de som försöker ta deras mat. Fortsätt läsa Superrika och superrädda
Var hittar vi fyra nya Saudiarabien?
På djupet finns ljuset i mörkret
I höstas var jag tvungen att läsa en bok. Jag skulle vara med i ett samtal med bokens författare och behövde veta vad hans bok handlade om. Manuset kom som en pdf och jag läste den på en tågresa. Läste och läste förresten. Jag skummade lite här och där, plöjde några stycken, växlade till Facebook innan jag hoppade tillbaka och läste lite igen. Med vissa böcker kan en sådan adhd-aktig läsning räcka för att greppa essensen. Men inte i detta fall. Fortsätt läsa På djupet finns ljuset i mörkret
Vi jobbar ihjäl oss på alla fronter
”Är er familj fattiga?”. Det är ett litet barn som ställer frågan till ett annat litet barn. Det senare barnets familj gör inga långväga resor på semestern och köper inte prylar i den utsträckning som är brukligt i detta bostadsområde. Därav frågan. Mamman i familjen förklarar för mig att hon har valt att jobba deltid för att i stället ha mer tid över till familjen. Varken hon eller barnen skulle vilja byta den extra tiden tillsammans mot flygresor och mer konsumtion, men att andra barn undrar om familjen är fattig är otvivelaktigt något som gnager i henne. Fortsätt läsa Vi jobbar ihjäl oss på alla fronter
Den kategoriska köttkritiken är oekologisk
Det sticker upp ett ben ur middagens soppa. Fjälligt skinn i svart och vitt. Tre tår. Det skulle kunnat tillhöra en liten dinosaurie. Barnen äter förvånansvärt glatt. Sörplar i sig, sväljer ett hjärta och gnager nyfiket på varsitt dinosaurieben. Fortsätt läsa Den kategoriska köttkritiken är oekologisk
Arbetet som fest
Ta kontrollen över det som går att påverka
När redaktören ringer och beställer den här krönikan befinner jag mig i Stockholm, mitt i smeten. Tills för några år sedan var storstadsmyller min naturliga livsmiljö. Här rörde jag mig en gång hemtamt och obesvärat. Nu blir jag stressad och skallen tjocknar av alla intryck, omöjliga att sortera.I mitt nya habitat är intrycken få och distinkta. Varje ljud, lukt och rörelse har en tydlig avsändare: Uffes traktor. Grisgödsel. Ormvråk. Motorsåg. Blommande älgört. Fåren som ber om nytt bete.
