Som handelsresande i dystra framtidsprognoser möter jag alla möjliga metoder som folk tar till för att ”känna hopp”. Världens tillstånd är bekymmersamt, visst, men… och så kommer skälen till varför vi trots allt ska känna hopp. Vanligt är att åkalla ungdomen. De som, förmodar man, är radikala och progressiva av naturen och som bär på en inneboende förändringskraft.

Krönika i Dala-Demokraten 26 september 2023

”Det finns en helt annan medvetenhet bland dagens unga”, är en vanlig kommentar när klimatfrågan kommer på tal. ”De unga kommer helt enkelt inte acceptera att deras framtid förstörs”, säger man med visshet i rösten. I stället ser man framför sig hur unga strömmar ut på gator och torg och kräver förändring, kräver att politikerna tar ansvar och lyssnar till forskarnas varningar. ”Se bara på Greta! Hon har fått en hel generation unga bakom sig!”

Därav begreppet Generation Greta.

Synd bara att allt detta är ett önsketänkande. Jodå, det finns unga som gillar det som Greta står för och som gör beundransvärda insatser för att vi ska styra bort från de mest katastrofala framtidsscenarierna, men dessa unga utgör en minoritet.

”För de flesta unga är Greta en tönt. Det är relativt få som ser henne som en cool förebild”, säger kulturantropologen Katarina Graffman i en intervju i Ica Kuriren. Hon menar att Generation Greta är en tankekonstruktion och har i stället myntat begreppet Generation Bianca – den mer sanningsenliga beskrivningen av dagens unga (i den mån man kan klumpa ihop en hel generation under en och samma benämning).

Influencern Bianca Ingrosso, menar Graffman, symboliserar bättre det som många unga strävar efter i dag: att vara en snygg och framgångsrik entreprenör samt rik – så man kan konsumera ohejdat.

Att man samtidigt säger att klimatfrågan är ”mycket viktig” när man deltar i en attitydsundersökning är skitsamma om den attityd som manifesteras i handling är något annat. I det senaste valet röstade exempelvis fem procent av förstagångsväljarna på Miljöpartiet, medan Moderaterna och Sverigedemokraterna fick nära hälften av de ungas röster. Inget muntert faktum, men jag väljer att se detta som ett rätt sunt långfinger. Riktat mot en vuxenvärld som gjort allt för att elda på konsumtionsbrasan och nu – när konsekvenserna börjar brännas – säger till de unga: ”för guds skull gör inte som oss!”

Det är den klassiska ungdomsrevolten – fast inverterad. I stället för att ifrågasätta föräldragenerationens värderingar och attityder gör dagens unga revolt genom att anamma och förstärka dem.

Önsketänkandet om en Generation Greta kan ses som ett uttryck för det som filosofen Georg Henrik von Wright kallar ”vanmaktens optimism”. Eller som Katarina Graffman formulerar det: ”Man håller fast vid en osann bild av unga för att det är jobbigt att se att vi snarare fostrat en generation hyperkonsumenter”.

Att tro och förvänta sig att dagens unga ska axla det ansvar som vi vuxna inte lyckats med är inte bara slappt, det innebär också en form av förnekelse. Dagens unga är tillräckligt medvetna om de dystra framtidsprognoserna för världen, men det innebär inte att de slutar aspirera på de äldre generationernas höga materiella standard.

Det mest hoppfulla är trots allt att se världen för vad den verkligen är, inte vad vi önskar att den är. Det är först då som det är möjligt att förändra den.

David Jonstad

Image by Freepik.