Kategoriarkiv: Kultur

Snälla, kan vi sluta rädda världen nu?

Vill du rädda världen? Det är enkelt: köp ny bil, kissa i duschen, ät insekter, sätt upp solpaneler, bli vegan, köp ny kyl, köp ny mobiltelefon, köp nästan vad som helst – och rädda världen. Och vet du, det är inte bara du och jag som räddar världen, nästan alla företag och politiker är också med på tåget. Alla räddar världen! Fantastiskt!

Fast gör vi verkligen det? Eller är det bara vad vi övertygar varandra om att vi gör, medan vi inte gör det?

Fortsätt läsa Snälla, kan vi sluta rädda världen nu?

På djupet finns ljuset i mörkret

I höstas var jag tvungen att läsa en bok. Jag skulle vara med i ett samtal med bokens författare och behövde veta vad hans bok handlade om. Manuset kom som en pdf och jag läste den på en tågresa. Läste och läste förresten. Jag skummade lite här och där, plöjde några stycken, växlade till Facebook innan jag hoppade tillbaka och läste lite igen. Med vissa böcker kan en sådan adhd-aktig läsning räcka för att greppa essensen. Men inte i detta fall. Fortsätt läsa På djupet finns ljuset i mörkret

Vi jobbar ihjäl oss på alla fronter

”Är er familj fattiga?”. Det är ett litet barn som ställer frågan till ett annat litet barn. Det senare barnets familj gör inga långväga resor på semestern och köper inte prylar i den utsträckning som är brukligt i detta bostadsområde. Därav frågan. Mamman i familjen förklarar för mig att hon har valt att jobba deltid för att i stället ha mer tid över till familjen. Varken hon eller barnen skulle vilja byta den extra tiden tillsammans mot flygresor och mer konsumtion, men att andra barn undrar om familjen är fattig är otvivelaktigt något som gnager i henne. Fortsätt läsa Vi jobbar ihjäl oss på alla fronter

Arbetet som fest

Under de senaste åren har jag då och då tillsammans med andra, åt andra och utan betalning mockat ur fårstall, satt upp stängsel, tagit upp potatis, byggt hönshus och slitit och släpat med både det ena och andra. Och när jag har gjort detta har jag inte bara utfört en arbetsuppgift men också hållit liv i en urgammal sed – jag har blåst lite på en glöd som brunnit sedan människor etablerade de första byarna. Fortsätt läsa Arbetet som fest

Ur civilisationens grepp

Utdrag ur Jordad – Enklare liv i kollapsens skugga

I ett grått dis stretar ett par oxar fram i leråkern. De drar upp fåror bakom sig och i dessa snubblar två figurer fram – den ene kör oxarna, den andre sätter potatis. Klipp till nästa scen: Prästen predikar entonigt i kyrkan inför gäspande ansikten. Ny scen: En bonde stånkar medan han baxar upp en sten ur åkern. Klipp igen: En bondmora med hucklet över huvudet bär ett ok med vatten i vårvinterns isande strilregn. Fortsätt läsa Ur civilisationens grepp

Tillväxten – vår tids offerkult

Rädslan har funnits med människan i alla tider: Att inte få tillräckligt av det man vill ha, eller att bli fråntagen det man har. Så man har bett till gudarna. Vilande på knäna vid sin sovplats, inne i templet eller i eldens sken under bar himmel. Och ibland, för att vara verkligen understryka behovet av gudarnas nåd, har man offrat. Så att skördarna ska bli rika, så att regnet ska komma, så att sjukdomarna håller sig borta – en get, en häst eller en människa har fått ge sitt liv.

Fortsätt läsa Tillväxten – vår tids offerkult

”Vi hoppas inte på en klimatkollaps”

Replik tillsammans med Dougald Hine till den något bisarra artikeln ”Dark Mountain hoppas på en klimatkollaps” (Aftonbladet 26 maj 2012)

En kollaps av vår industriella civilisation ter sig trolig skriver Rikard Warlenius och Andreas Malm (Aftonbladet 26 maj), men de provoceras av att några vill diskutera just detta: vad innebär en kollaps, hur vi ska förhålla oss till denna och hur kan vi bäst hantera en värld som krackelerar ekologiskt och ekonomiskt?

I helgen startade den svenska grenen av Dark Mountain Project genom festivalen Ociviliserat i Stockholm. Festivalen var utsåld en vecka innan. Många fler än vad lokalerna kunde rymmas törstade uppenbarligen efter en mötesplats som befinner sig utanför den vanliga miljödebattens teknikfixering och önsketänkande.

Men Warlenius och Malm kräver rättning i ledet: Vi har inte tid att tala om människans frånkoppling från naturen, att bygga alternativ bortom industrisamhället eller att med hjälp av dramapedagoger diskutera konsumtionsberoende. Det fossila kapitalet ska ju upplösas och vindkraftsverk resas. För klockan är fem i tolv och om vi bara uppbådar lite mer politisk vilja kan det industriella samhället eventuellt göras grönt.

Dark Mountain är emellertid inte någon politisk rörelse – inte heller en klimatrörelse – det är en kulturell rörelse. Se den som ett komplement snarare än en konkurrent. Många av oss som är engagerade i Dark Mountain har vigt våra liv åt att försöka förändra systemet. Många av oss gör det fortfarande. Vi är inte mer uppgivna än någon annan. Ingen av oss önskar en kollaps. Men vi kan inte heller blunda för att de resurser som civilisationen livnär sig på sinar, att de ekologiska kriserna fördjupas och att det svajar allt mer i det korthus som vår skuldbaserade tillväxtekonomi består av. Att fortsätta låtsas att vi kan ställa saker till rätta bara vi vill det tillräckligt mycket är att förtränga verkligheten. Världen förändras numer i hög fart genom mekanismer som vi inte rår på. Den stora utmaningen är att hänga med i svängarna utan att tappa fotfästet.

För att kunna orientera oss i denna värld behöver vi se vad som har lett oss in i kriserna: civilisationens myter om evig ekonomisk expansion och om människan som herre över allt annat levande. När dessa gamla kartor för att förstå världen nu faller sönder är vi i behov av nya. Att börja skissa på dessa utmanar våra identiteter och invanda föreställningar. Men att erkänna hur vilse vårt samhälle är innebär också en befrielse. Då kan vi sluta låtsas och konfrontera verkligheten på en realistisk grund.

David Jonstad, författare till Kollaps (Ordfront) och aktiv i Dark Mountain Sverige

Dougald Hine, grundare till Dark Mountain Project

Publicerad i Aftonbladet 31 maj 2012