Kategoriarkiv: Ekonomi och tillväxt

Alla dessa meningslösa tv-inslag om ”klimatsmart” leverne

Vi börjar kunna upplägget vid det här laget. Först en larmrapport om hur livet på jorden är hotat och forskare som säger att handling är absolut nödvändig, helst i förrgår. Därefter den mediala bevakningen: en expert får berätta vad var och en kan göra för att ”rädda miljön”. Källsortera, ät mindre kött, köp miljömärkt, och så vidare.

Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser. Fortsätt läsa Alla dessa meningslösa tv-inslag om ”klimatsmart” leverne

Annonser

Den sjuka heltidsnormen

Grannen kommer över på spontanfika. Mitt på dagen, en onsdag. Hon jobbar deltid, det gör jag med. Annars hade denna fika aldrig ägt rum. Då hade vi inte kunnat konstatera det vi nu gör: hade vi jobbat heltid hade vi nog gjort som så många andra nu för tiden – gått in i den berömda väggen. Knappast att vi orkat vardagen ifall vi hade jobbat heltid. Och även om vi skulle orkat hade det inte varit värt det. Iväg med barnen i ottan. Hem med dem till middagen. I med mat. Ner i sängarna. Måndag till fredag. Och sedan jäkta hela helgen för att hinna göra allt som inte hanns med i veckan och dessutom förbereda sig för nästa. Inga marginaler. Få tillfällen att vara med sina barn i lugn och ro. Jag vet det är så här det ser ut för många och all respekt till er, men det är inte vad jag önskar någon. För ingen kan väl tycka att detta är ett bra liv? Borde vi inte som samhälle kunna bättre? Fortsätt läsa Den sjuka heltidsnormen

Dags att bryta oss ut ur järnburen?

Frustande och stånkande far den fram över jordklotet. I en vettlös fart, bolmande av svart rök. Det är Maskinen. Den skapelse som vanligen benämns ”Världsekonomin” eller ”Kapitalismen”. Världen över tävlas det om att få vara den nära. Ju närmare man befinner sig, desto mer får man ta del av den materiella rikedom som den sprutar ur sig. Likt en vresig drake i sagan måste maskinen hållas på gott humör med offergåvor bland vilka mänsklig svett och naturens resurser är de viktigaste. Det är på denna maskins fortsatta framfart som det moderna samhället vilar. Fortsätt läsa Dags att bryta oss ut ur järnburen?

Därför stannar jag på marken

Jag firar tio år nu i december. Tio år på marken. Min senaste flygresa gjorde jag 2007. Den gick från Bali i Indonesien, där jag som journalist bevakat det årets stora klimattoppmöte. Flygrutten gick över Bangladesh och dess lågt liggande kustområden. Områden där det blir allt svårare att leva eftersom det stigande havet sköljer bort jordarna, svämmar över risfälten och gör att saltvattnet letar sig in i odlingarna och ner i grundvattnet.

Fortsätt läsa Därför stannar jag på marken

Visionen som onani

Kom inte och säg att det saknas visioner. Inte i hållbarhetsdebatten i varje fall. Det är visionerna som driver debatten och skälet är enkelt: att låta debatten handla om vem som har den mest attraktiva visionen har blivit lösningen på hur vi kan prata om den accelererande ekologiska krisen utan att fastna i hopplöshet. I visionen kan nämligen allt bli bra och det omöjliga möjligt. Fortsätt läsa Visionen som onani

Vi jobbar ihjäl oss på alla fronter

”Är er familj fattiga?”. Det är ett litet barn som ställer frågan till ett annat litet barn. Det senare barnets familj gör inga långväga resor på semestern och köper inte prylar i den utsträckning som är brukligt i detta bostadsområde. Därav frågan. Mamman i familjen förklarar för mig att hon har valt att jobba deltid för att i stället ha mer tid över till familjen. Varken hon eller barnen skulle vilja byta den extra tiden tillsammans mot flygresor och mer konsumtion, men att andra barn undrar om familjen är fattig är otvivelaktigt något som gnager i henne. Fortsätt läsa Vi jobbar ihjäl oss på alla fronter

Ett eko av marknaden

Medan jag lagar gröt, diskar gårdagsdisken, borstar tänderna på dottern och sysslar med de andra morgonbestyren står radion på i ett hörn av köket. Jag uppfattar bara fragment av P1 Morgons flöde, men så ibland hajar jag till. Någon subtil signal påkallar min uppmärksamhet. Inte sällan handlar det om ett ändrat tonfall hos nyhetsuppläsaren. Ofta sker det under Ekonomiekot. Öronen spetsas. Uppläsaren har sänkt rösten en oktav. Hon låter nästan lite ledsen. Har någon dött? Fortsätt läsa Ett eko av marknaden

Hur länge kan man egentligen skjuta en krasch framför sig?

För fyra år sedan satt jag och pratade med några vänner om det ekonomiska läget. Precis som nu var världsekonomin i gungning. Frågan var inte om, utan när världen skulle gå in en rejäl ekonomisk kris. En av vännerna gav samtalet ett intressant perspektiv genom att erkänna att han hade väntat på den stora ekonomiska kraschen sedan början 1970-talet. Fortsätt läsa Hur länge kan man egentligen skjuta en krasch framför sig?