Om du är sugen på en riktigt knivig pedagogisk utmaning kan du föreställa sig en valfri människa ur historien – kanske en bagare vid förra sekelskiftet – och sedan ge dig på att förklara vad en kryptovaluta är för något. På köpet får man en historia som säger en hel del om vår minst sagt skruvade samtid.

Krönika i Dala-Demokraten 11 februari 2022

– Ja, alltså, först tänker du dig en gruva. Fast där gruvarbetarna inte hackar fram något som går att ta på eller använda – som koppar eller järn. Nej, det som utvinns är en sorts nycklar i form av långa haranger av siffror och bokstäver. De lagras i datorer (en sorts maskiner som drivs av elektroner) och kan sedan användas som pengar. Fast det är nästan ingen som gör det, de flesta samlar bara på dem.

Så långt tycker bagaren att det är märkligt, men ändå vagt fattbart. Det blir värre sen.

– För att inte vem helst ska kunna utvinna de där nycklarna så är det väldigt tidskrävande att göra det. Man måste utföra extremt komplicerade matematiska uträkningar för att lyckas och det arbetet görs av massor av datorer – så många att man har byggt upp jättestora datorhallar enkom för detta. Eftersom uträkningarna blir svårare och svårare går det åt mer och mer datorarbete och därmed mer och mer el – för tillfället drygt 120 Twh per år. Det är ungefär lika mycket energi som skulle produceras om två hundra miljoner människor arbetade för fullt, dag och natt, i ett års tid.

Nu snurrar det i huvudet på bagaren, men du är inte klar, du måste förklara att det mesta av den där elen produceras genom att bränna kol, vilket leder till utsläpp i luften som påverkar jordens klimat och skapar ett allt extremare väder. Sedan lägger du till:

– De där superavancerade datormaskinerna som jobbar med att räkna fram de långa harangerna av siffror och bokstäver, de måste skrotas rätt ofta. Ungefär efter femton månader. Så det bildas enorma maskinberg som skeppas till fattiga länder där fattiga människor eldar skrotet för att komma åt sådant som är värdefullt i det – som koppar och järn.

Det här tycker bagaren låter helt koko och undrar vad som görs för att stoppa galenskapen. Det är då du berättar att det görs ingenting. Tvärtom faktiskt. Eftersom de som styr i konungariket Sverige år 2022 inte bara älskar gruvor men också datorhallar så ger man pengar till de bolag som arbetar med att utvinna kryptovalutor. Samtidigt som priset på el skjuter i höjden och folk svär över höga elräkningar.

Nu får bagaren nog och går tillbaka till sina degar.

Du hinner alltså inte berätta att vissa tror att de här kryptovalutorna är framtiden och att deras värde bara kommer att öka. Att vi borde satsa på mer brytning av bitcoin, ethereum och allt vad de heter (det finns tusentals kryptovalutor i dag). Medan andra tycker att det funkar väl bra med de pengar vi har nu. Sådana som bankerna skapar ur tomma intet när någon tar ett lån och som sedan bara existerar i form av siffror i en dator, utan någon som helst koppling till ett reellt värde.

Medan du tänker på detta – vilket otroligt skickligt illussionstrick pengar är och hur dessa enorma imaginära värden leder till så mycket tokigt (inte bara bitcoin-brytning) och att det är detta som bär upp hela den världsekonomi som ditt liv blivit inflätat i – då börjar det snurra även i ditt huvud. Så för att inte bli galen själv försöker du skingra tankarna. Du går till köket och gör något mycket begripligt och meningsfullt. Du sätter en deg. Du bakar ett bröd.

David Jonstad

Foto: Dmitry Demidko / Unsplash