Den sjuka heltidsnormen

Grannen kommer över på spontanfika. Mitt på dagen, en onsdag. Hon jobbar deltid, det gör jag med. Annars hade denna fika aldrig ägt rum. Då hade vi inte kunnat konstatera det vi nu gör: hade vi jobbat heltid hade vi nog gjort som så många andra nu för tiden – gått in i den berömda väggen. Knappast att vi orkat vardagen ifall vi hade jobbat heltid. Och även om vi skulle orkat hade det inte varit värt det. Iväg med barnen i ottan. Hem med dem till middagen. I med mat. Ner i sängarna. Måndag till fredag. Och sedan jäkta hela helgen för att hinna göra allt som inte hanns med i veckan och dessutom förbereda sig för nästa. Inga marginaler. Få tillfällen att vara med sina barn i lugn och ro. Jag vet det är så här det ser ut för många och all respekt till er, men det är inte vad jag önskar någon. För ingen kan väl tycka att detta är ett bra liv? Borde vi inte som samhälle kunna bättre? Fortsätt läsa Den sjuka heltidsnormen

Annonser

Dags att bryta oss ut ur järnburen?

Frustande och stånkande far den fram över jordklotet. I en vettlös fart, bolmande av svart rök. Det är Maskinen. Den skapelse som vanligen benämns ”Världsekonomin” eller ”Kapitalismen”. Världen över tävlas det om att få vara den nära. Ju närmare man befinner sig, desto mer får man ta del av den materiella rikedom som den sprutar ur sig. Likt en vresig drake i sagan måste maskinen hållas på gott humör med offergåvor bland vilka mänsklig svett och naturens resurser är de viktigaste. Det är på denna maskins fortsatta framfart som det moderna samhället vilar. Fortsätt läsa Dags att bryta oss ut ur järnburen?

Bor man vid åkern ska inte maten vara global

Jag bor i en typisk jordbruksbygd i Dalarna. Runt omkring mig breder ett hav av matproduktion ut sig. Grönsaker, kött, spannmål, ägg och mjölk – allt finns här.  Den som vill kan leva gott enbart på den mat som produceras inom sockengränserna. Det är inte alla förunnat att ha det så. Det är en stor förmån som vi borde dra nytta av. Till exempel borde väl barnen i skolan serveras mat som kommer från den bygd där de lever?

Jag utgick ifrån att det var så. Tills jag undersökte saken. Absurt nog är det i stället precis tvärtom. Fortsätt läsa Bor man vid åkern ska inte maten vara global

Därför stannar jag på marken

Jag firar tio år nu i december. Tio år på marken. Min senaste flygresa gjorde jag 2007. Den gick från Bali i Indonesien, där jag som journalist bevakat det årets stora klimattoppmöte. Flygrutten gick över Bangladesh och dess lågt liggande kustområden. Områden där det blir allt svårare att leva eftersom det stigande havet sköljer bort jordarna, svämmar över risfälten och gör att saltvattnet letar sig in i odlingarna och ner i grundvattnet.

Fortsätt läsa Därför stannar jag på marken

Jakten ett motgift till konsumtionshetsen

I en värld som snurrar allt snabbare är det många som söker fotfäste. För detta ändamål finns massor av böcker att läsa, kurser att gå och föreläsare att inspireras av. Allt för att vara här och nu. Att uppnå en medveten närvaro – eller mindfulness som vissa kallar det. I år har jag testat på detta själv, oavsiktligt och utan någon som helst vägledning. Jag har gjort debut som älgjägare. Fortsätt läsa Jakten ett motgift till konsumtionshetsen

Visionen som onani

Kom inte och säg att det saknas visioner. Inte i hållbarhetsdebatten i varje fall. Det är visionerna som driver debatten och skälet är enkelt: att låta debatten handla om vem som har den mest attraktiva visionen har blivit lösningen på hur vi kan prata om den accelererande ekologiska krisen utan att fastna i hopplöshet. I visionen kan nämligen allt bli bra och det omöjliga möjligt. Fortsätt läsa Visionen som onani

Belöningen av att gå i mediecelibat

För snart tjugo år sedan, just som mobiltelefonerna börjat skava i svenska folkets fickor, gick jag i mediecelibat. Det var en hemuppgift på en kurs i kommunikationsvetenskap. Jag och mina kurskamrater antog med stor entusiasm celibatlöftet som en spännande utmaning: tre dygn utan att befatta oss med någon form av media. Hur svårt kunde det vara? Fortsätt läsa Belöningen av att gå i mediecelibat

Allt jag inte behöver

På vår brevlåda sitter en ”ingen reklam”-skylt. I webbläsaren har jag har annonsblockerare. Vi har ingen teve och här i byn finns inga reklamtavlor. Bortsett från annonserna i tidningen är jag därmed tämligen förskonad från köpbudskap. Men så ibland hamnar jag ändå framför en teve just när det är reklampaus och får en påminnelse om hur stora ansträngningar som görs för att jag ska vilja ha mer – att jag inte ska vara nöjd.

Fortsätt läsa Allt jag inte behöver

Journalist, författare och föreläsare