Det har getts ut nya versioner av Selma Lagerlöfs, August Strindbergs och Karin Bojes böcker – skrivna av AI. Närmare bestämt av den nu världsberömda roboten Chat GPT4. Spännande och fascinerande? Djärvt och revolutionerande? Slutet för yrket författare?
Knappast. Snart kommer vi att kräkas på all AI-genererad skit. Om vi inte redan börjat göra det.

Krönika i Dala-Demokraten, 3 juli 2023

Hur kommer rubriken lyda när framtida generationer ska karaktärisera oss som lever under tjugohundratalets första decennier? En gissning: ”Berusade av sin egen hybris”.

Om detta är en korrekt karaktäriseringen är frågan om man kan klandra oss för det? Vem skulle inte få hybris av att rida på den utvecklingsvåg som pågått sedan 1800-talets industrialisering, dopad av fossil energi? Hybrisen har inte bara götts av den enorma expansionen av mänsklighetens kontroll över planetens resurser – det har även gällt för följderna. Tänk att vi är så mäktiga att vi kan få självaste klimatsystemet att börja kantra. Sannerligen är vi som gudar. Och som gudar kan vi ställa allt till rätta – bara vi utvecklar tekniken och bygger fler maskiner.

Nu stegras berusningen över vår potens med genombrottet för AI – vilken betraktas som om vi skapat vår egen avbild. Också det med gudomliga konnotationer. Inget påstås längre vara omöjligt och löftena och hoten har blåsts upp något kolossalt. Från triviala saker som att jag och många med mig kommer förlora jobbet åt robotar. Till det mer existentiella som att AI inom kort tar över världen och utrotar mänskligheten, kanhända med ett egenproducerat mördarvirus.

Låt gå för att det är en kraftfull teknik som säkert kommer infria både löften och hot. Men om man inte vill drabbas av hybrisbakfylla är det nog bra att pysa ur en del luft ur de mest uppblåsta förväntningarna. För trots sin imponerande förmåga att processa och skapa något utifrån enorma mängder data saknar AI vissa fundamentala kvaliteter som den mänskliga hjärnan besitter.

Noam Chomsky, världsberömd både som språkvetare och samhällsdebattör, skriver i New York Times att den artificiella intelligensen – till skillnad från mänsklig intelligens – ännu inte har den kritiska förmågan att tänka bortom den data som den processar. Det vill säga uttrycka sådant som inte är, eller sådant som skulle kunna vara, om än osannolikt.

Även vad gäller språkförståelsen är AI vida underlägsen den mänskliga hjärnan, menar Chomsky. Ett barn förstår och talar ett språk inte utifrån information och grammatiska regler, utan utifrån en viss specifik instinkt. Barnet har ett medfött språksystem som är lika sofistikerat som svårt att beskriva.

Så hur blir det då när cutting edge AI ska agera författare? Borde jag inte känna mig lite hotad i varje fall? Svenska Dagbladet lät sin litteraturkritiker Fredrik Sjöberg läsa en artificiell Selma Lagerlöf-novell. Hans omdöme?

”Den är fullkomligt förskräcklig. Texten är platt som en oblat, fullkomligt humorlös och försöken till gestaltning är på mellanstadienivå. Helt väntat saknas metaforer. Då är det inte mycket kvar.”

Och precis som Noam Chomsky är inne är roboten oförmögen inte att hantera det oskrivna. Som Fredrik Sjöberg uttrycker det:

”I noveller ligger så mycket mellan raderna. Här ligger inte ett skit mellan raderna.”

Vad gör man åt någon som drabbats av hybris? Man skrattar.
Tiden får utvisa om jag kommer att sätta skrattet i halsen.

David Jonstad

AI-generad bild: ”Woman laughing alone with salad”