Drömmen om apokalypsen

SYDSVENSKAN | Apokalyps nu, tack. Suget efter undergång är en önskan om en nystart.

Det har knappt gått en dag av 2012 utan att jag hört eller läst någon säga att i år kommer världen gå under enligt mayakalendern. Ofta med en förtjust förväntan i rösten. Jag gissar att få tror att detta verkligen är på gång, men utan tvekan finns det något i utsagan om undergången som både kittlar och lockar. Varför?

Drömmen om en apokalyps är gammal, omkring tre tusen år. Religionsstiftaren Zarathustra i Iran tros ha varit innovatören. Som ung prästlärling fick han en vision där han såg slutstriden i kampen mellan ont och gott som enligt Zoroastrismen pågått sedan tidens begynnelse. I denna apokalyps avgår till slut det goda med segern vilket innebär att alla som inte har accepterat den sanna läran drabbas av ohyggliga upplevelser, som att vada fram genom smält metall. Samtidigt kan de rättrogna kliva in i ett paradis där alla sorger och plågor har försvunnit för gott.

Konceptet var slagkraftigt och kopierades därför av senare religioner. Judendomen, genom Daniels bok i Gamla testamentet, plagierade friskt men beskrev domedagen mer diffust vilket gjorde den lättare att applicera på dagspolitiska händelser. Inom kristendomen berättas apokalypsmyten genom Johannes profetior i Uppenbarelseboken – fantasifullt och bombastiskt som en Hollywoodfilm.

I dag återfinns samma typ av fantasier i mer sekulära versioner. New age-rörelsen har ingen egen apokalypsvision utan läser in en sådan i den gamla mayakalendern, trots att den 21 december 2012 inte utlovar något mer än ett skifte i kalenderns stora årscykel. En annan nutida grupp, survivalisterna, tänker sig att hela samhället plötsligt störtar samman och i anarkin därefter får de rättrogna – de som har gjort de korrekta förberedelserna – sin belöning. Som en survivalist uttrycker det i en dokumentär på Kanal 5 nyligen: ”Som ensamstående yrkesförare i en hyreslägenhet har jag inte så hög status i dag, men om det blir en katastrof så kommer mina förberedelser kanske göra att jag blir, om inte kung, så åtminstone överklass.”

Detta är den röda tråden som löper hela vägen från de första som hörde talas om Zarathustras visioner, fram till i dag: ”Det förföriska löftet i föreställningen om apokalypsen är att det verkar erbjuda en fribiljett ut ur vardagens svårigheter och bekymmer”, skriver den amerikanske författaren John Michael Greer i sin nya bok ”Apocalypse Not”. Greers exposé över hur drömmen om undergången har exploaterats i årtusendena är uppfriskande läsning. Särskilt som apokalypsmyten ofta blir ett sätt att slippa ta ställning till mer sannolika scenarier som hotar den rådande ordningen. Liksom jag själv menar Greer att vår nuvarande civilisation faktiskt ser ut att vara på väg mot en kollaps – om än i en betydligt mer utdragen och mindre dramatisk version än de apokalyptiska fantasierna.

Publicerad i Sydsvenskan 8 mars 2012

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s