I exceptionella tider bör inte budskapet vara: ”Tuta och kör!”

Alla har vi våra favoritord. Min morfar förknippar jag med ordet ”infernaliskt”. Med betoning på varje stavelse kunde han verkligen få en att förstå exakt hur jävliga och många myggen hade varit under hjortonplockningen. För politiker som tvingas upprepa sig själva hela tiden sticker favoritorden ut som ett vindkraftverk i landskapet. Migrationsminister Anders Ygeman är känd för att gång och gång utbrista ”oacceptabelt” när han ska signalera upprördhet och handlingskraft i frågor där han egentligen står ganska handfallen.

Krönika i Dala-Demokraten 21 mars 2022

För vår finansminister verkar ordet ”exceptionellt” ligga särskilt bra i munnen. Om läget beskrivs som sådant kan man ju hoppas på överseende med att de föreslagna åtgärderna är så exceptionellt ogenomtänkta och kortsiktiga.

Elprisstödet – utformat för att belöna de som förbrukar mest el – beskrev Mikael Damberg som ”ett exceptionellt undantag” och sa att ingen skulle räkna med fler stöd på grund av prisökningar, exempelvis på bensin och diesel. Men det gick bara en månad innan vi återigen hade ”en exceptionell situation” som krävde ”åtgärder av exceptionell karaktär”. Och så föreslog man sju miljarder kronor för att subventionera köp av mer olja – som om klimatkrisen inte existerade och under ett krig som finansieras med oljepengar.

Detta övertrumfades sedan av förslag på ännu större oljesubventioner från andra partier.

Nog lever vi i en exceptionell tid. Men på ett helt annat sätt än vad många tänker sig. Ur ett historiskt perspektiv är det exceptionella på väg att hamna bakom oss – eran av billig energi, billiga pengar, billig mat och fred i vår omvärld. Det är det som har utgjort det stora undantaget. Snart längtar vi tillbaka till dagarna då kriget mest påverkade oss genom att bensinpriset steg med ett par kronor.

Och då om inte förr kommer vi förbanna oss själva för att vi inte utnyttjade de stora resurser vi hade till att påbörja den omställningen som nu i stället lär tvingas fram på ett mer bryskt vis.

Det är det största problemet med att politikerna inte kan hålla huvudet kallt och strör miljarder omkring sig i hopp om att hålla väljarna på gott humör inför valet – den starka signalen att allt snart kommer vara som vanligt igen. Tuta och kör!

Men vad som väntar är att det pågående kriget accelererar den brist som redan existerar på energi och andra viktiga resurser. Vilket kommer få ett rejält genomslag i ekonomin framöver, inte minst när det gäller maten. ”Det här är helt sjukt. Jag har hållit på med matpriser sedan 80-talet, men jag har inte sett något liknande”, säger Ulf Mazur, grundare av Matpriskollen till DN. Han syftar på de snabbt ökande matpriserna, men påpekar att dessa ännu bara är en följd av höstens ökade kostnader för energi, frakt, förpackningsmaterial och vissa råvaror.

Det andra är den slumrande jätten i form av den stora skuldbubblan. Den har kunnat hållas sövd genom ett decennium av låga räntor och massiva stödköp av centralbankerna. När priserna nu ökar och inflationen sticker iväg lär räntorna tvingas upp på ett sätt som mycket väl kan väcka jätten till liv. Eller att något dramatiskt sker för att förhindra detta.

Vad blir då politikens sätt att hantera ytterligare påfrestningar på vårt extremt resurs- och energikrävande samhälle? Låt oss hoppas att någon inte kallar situationen för ”exceptionell” och börjar kasta mer skattepengar på redan gynnade grupper. Eller att någon annan påstår att det hela är ”oacceptabelt”. För i så fall förlorar politiken sitt förtroende, då är den bara ett meningslöst surrande – som en infernalisk myggsvärm.

David Jonstad

En tanke på “I exceptionella tider bör inte budskapet vara: ”Tuta och kör!””

  1. Tack David för ditt utmärkta inlägg (som jag läste i Arbetarbladet idag).

    Att staten plötsligt börjat parera marknadens prisrörelser genom att dela ut allmosor till väljarna är illavarslande. Än mer oroande är att Moderaterna m.fl som vanligtvis vill att marknaden ska reglera pris/efterfrågan självmant, nu ropar på ännu mer stödåtgärder till konsumenterna.
    Men varför bli förvånad…
    Flest vindkraftsbyggen blir stoppade i södra Sverige, där behovet av dem är som störst och där M styr i fler kommuner än i norr. Man vill ha billig el men inte ”förstörd utsikt”.

    För hundra år sedan fanns tiotusentals fabriksskorstenar i tegel över hela vårt land och i alla av världens industrialiserade länder. Ingen påstod då att de var så fula att vi skulle avstå från att bygga fabriker som försåg oss med allsköns moderniteter. Tänk om dagens Moderater hade styrt då och stoppat alla skorstenar från att byggas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.