Jag borde kanske inte haka upp mig på namnet, Samhällskollaps, men jag kan inte låta bli. Egentligen handlar SVT:s nya programserie om krisberedskap – men eftersom ”krisberedskap” är ett ord som smakar papper, valde man gissningsvis i stället det mer intresseskapande ”samhällskollaps” (som riktigt ryker och mullrar!). Det är dock alldeles utmärkt att det folkbildas om krisberedskap. Även SR har förresten ett nystartat program på temat, Beredskap heter det. Och sedan tidigare finns flera poddar med olika inriktning, liksom en hel radda böcker.

Krönika i Dala-Demokraten 7 maj 2022

SVT:s program bidrar inte med så mycket nytt i denna genre, förutom att Felix Herngren kommer ut som nyfrälst prepper. De scenarier som man simulerar i studion – cyberattack, terrorangrepp, orkan, desinformationskampanj och så vidare – hanteras åtminstone i de första programmen utan större bekymmer och med ett självbelåtet lugn av våra myndigheter. Vår beredskap är god, förstår man. Köp hem en laddning tacotortillas, ett par burkar hummus och en vevradio så sköter staten resten.

I viss mån kanske det stämmer – för denna typ av avgränsade krishändelser. Under de senaste tio åren har den naivitet och ”marknaden löser allt”-tro som följde efter murens fall och EU-inträdet ersatts av en större medvetenhet om samhällets sårbarhet och sakta men säkert har myndigheterna stärkt sitt arbete med att bygga beredskap för olika typer av kriser. Men som sagt, det är inriktat på enskilda händelser, inte på de mer långtgående strukturella förändringar i samhället och konsekvenserna av dessa – det som utmärker en samhällskollaps, eller förspelet till en sådan.

Samhällskollapsen är ingen händelse, det är en process. En process som bara kan uppfattas i sin helhet med en viss distans. Processen är dessutom komplex – i dubbel bemärkelse. Dels komplex att förstå sig på, dels handlar den om komplexitet.

Definitionen på en samhällelig kollaps är just en förlust av komplexitet – eller om man så vill, en förenkling av samhällets organisation. I nuläget har vi för lite distans för att kunna säga hur mycket av denna process som redan är igång. I vår del av världen tycks komplexiteten ännu öka på det stora hela, men kostnaden för att upprätthålla den och även investera i ny har gått upp rejält. Vilket är allvarligt nog.

Ryssland invasion av Ukraina har orsakat en geopolitisk jordbävning. Världen rustar för krig. Globaliseringen har börjat rullas tillbaka. Grunden för vår försörjning i form av närmast obegränsad tillgång till resurser och varor från hela världen börjar möta hårda begränsningar. Det är brist på kritiska komponenter och stegrande priser på allt från konstgödsel till pizza. Finansmarknaden är i gungning. Räntor upp. Börs ner.

Nyligen varnade en ny FN-rapport för att ”världen finansierar sin egen undergång” genom att ideligen ignorera komplexa risker. Självbelåten optimism står i vägen för att vi verkligen ska förstå de existentiella hot som vi ställs inför och därmed också kunna agera på dem.

Om vi följer FN:s uppmaning och verkligen försöker ta in den fulla omfattningen av situationen öppnar sig en rad scenarier som det inte finns några beredskapsplaner för. Som kommer att kräva betydligt mer än att myndigheterna griper in och som i slutändan väcker spännande frågor om vad är det för samhälle vi egentligen vill leva i.

Hittills har det varit något av ett tabu att prata om sådant, men nu är kanske tiden mogen? Kanske också SVT vill ligga i framkant denna gång? Namnet på programmet har de ju redan.

David Jonstad