Det sticker upp ett ben ur middagens soppa. Fjälligt skinn i svart och vitt. Tre tår. Det skulle kunnat tillhöra en liten dinosaurie. Barnen äter förvånansvärt glatt. Sörplar i sig, sväljer ett hjärta och gnager nyfiket på varsitt dinosaurieben.

Krönika i Dala-Demokraten 29 oktober 2016

Bakom ladan står huggkubben och på det klargröna gräset intill syns röda stänk.

Det är inte varje dag middagens ingredienser har namn, men i dag är det så: Fritz och Fritiof hette ungtupparna.

En yngre version av mig själv hade direkt gått till verbalt angrepp. Döda djur och äta dem?! Oetiskt! Dåligt för miljön! Slöseri med resurser! När jag för snart tjugo år sedan blev vegetarian var det många som provocerades och jag fick ofta argumentera för min sak. I dag däremot hade jag fått tung uppbackning från myndigheter, medier och miljörörelse. Kött är dåligt. Veggo är rätt! Så lyder det nya konsensus som har etablerat sig i spåren av de senaste årens rapportering om allehanda ekologiska kriser.

Nyligen manifesterades denna uppfattning i en uppmärksammad reklamfilm från Coop som får varje köttproducent att framstå som en förbrytare – med dödliga stormar och skogsbränder på sitt samvete. Det är ett sorgligt exempel på en matdebatt där konsumenter ställs mot producenter och där kravet på billigast möjliga mat tvingar bönder över hela världen att slåss med varandra om vem som kan kapa sina kostnader mest, vilket innebär att kostnaderna förskjuts någon annanstans: framför allt till djur och natur, arbetare i låglöneländer och kommande generationer. De enda vinnarna blir i vanlig ordning de som härskar i den globala marknadsekonomin.

Att ställa krav på hur andra ska göra är lätt, men hur skulle det vara om fler tog ett större personligt ansvar för sin mat? Vill du ha mat som är bra för planeten, bonden, djuren och dig själv? Undvik i så fall den globala marknadsekonomin. Köp det du kan direkt av bonden. Det gynnar både konsumenter och producenter eftersom man slipper kostsamma mellanhänder, men det är framför allt ett bra tillfälle att lära känna bonden och dennes villkor.

Eller ännu hellre: testa att producera mat själv. Då ter sig dagens låga matpriser snabbt skrattretande när man inser vilket arbete (och kunskap) som faktiskt krävs för att få upp något ätbart ur jorden. En annan lärdom som jag själv gjorde när jag för sju år sedan började nosa på grönsaksodling var djurens värde i matproduktionen, inte minst för den lilla detaljen gödsel. Med tiden växte min förståelse för att en välmående jord är hem för en myriad av växter och djur av alla sorter och storlekar som fyller olika ekologiska nischer. Att utesluta djur ur de ekosystem där vi producerar mat vore oekologiskt.

Det är därför jag menar att uppfattningen att kött är dåligt och veggo är rätt leder oss vilse. Motsättningen står inte mellan olika typer av mat, men mellan hur maten produceras. När den globala marknadens dikterar villkoren blir det oftast dåligt, kött likväl som veggo. Det hållbara alternativet är att producera maten på naturens villkor, med allt vad det innebär.

”Vi människor har blivit ekologiska analfabeter i vår vardag”, konstaterade nyligen professor Carl Folke i en intervju i Svenska Dagbladet. Och i det tror jag att han har en poäng. De flesta lever sina liv allt längre från det som är den ekologiska grunden för vår tillvaro. Det gör det svårt att navigera rätt i frågorna som rör vår livsstil och hur denna påverkar vår omgivning.

Vill man öka sin ekologiska läskunnighet finns många olika skolor. Mina bästa lärare just nu är en skock höns och en flock får. Dagarna i ända visar de hur de komplexa ekologiska samspelen på en liten bit mark fungerar. För sin pedagogiska iver får de förr eller senare betala det högsta priset – den dag då de ger oss lektionen i hur död är förutsättningen för liv.

David Jonstad