Ett närmast magiskt gult pulver – det är råvaran i din framtida måltid. Ett pulver som hämtar sin näring ur luft och vatten, som framställs genom odling av en bakteriesoppa, i en metalltank, i en fabrik. Glöm havre och råg. Glöm gris och sill. Glöm höna och ko. Det tillhör snart det förgångna. När den högteknologiska matrevolutionen är genomförd kommer i stort sett allt jordbruk ha upphört, all djurhållning likaså. Det mesta vi äter i dag kommer att ersättas av det gula pulvret, processat till de livsmedel vi är vana vid.

Krönika i Dala-Demokraten 7/12 2022

Låter detta för galet för att tas på allvar? Tänk om. Detta är inte bara den djärva visionen för det företag som tillverkar det gula pulvret, men också för en av världens främsta och mest respekterade miljödebattörer: George Monbiot, författare och mångårig kolumnist i The Guardian. Nyligen var han i Sverige för att berätta om sin nya bok Regenesis där visionen ovan beskrivs i sin helhet. Inbjuden av föreningen Svenska Ekomodernister.

Till att börja med ska sägas att George Monbiot inte är någon galning. Han är en seriös debattör som skriver engagerat om den galna värld vi lever i. Hans bok Feral från 2013 lanserade idén om ”rewilding”, återförvildande av naturen, att människan träder tillbaka från områden och låter naturen sköta sig själv. Idén var radikal när den kom – i dag är den etablerad som regeringspolitik.

Visionen om det gula pulvret är en fortsättning på detta i en mer extrem form. Och bakgrunden är den djupa ekologiska kris som vi befinner oss i. Den ”highway to hell” som FN:s generalsekreterare kallar det. Rapporterna om läget har blivit så dystra att de flesta inte orkar ta dem till sig – avtrubbningen breder ut sig. Bara under de senaste veckorna har ännu ett klimattoppmöte bevisat sin impotens. Samtidigt har världens befolkning nått åtta miljarder – en dubblering sedan 1970-talet. Och under dessa femtio år, meddelade Världsnaturfonden, har 70 procent av världens vilda djurpopulationer trängts undan av växande städer och infrastruktur, förstörda ekosystem och inte minst ett expanderande och allt mer storskaligt jordbruk.

Om man inte viker undan blicken och vägrar acceptera konsekvenserna av vad som är på väg att ske. Vad gör det med en människa?

Vissa kommer att dras till desperata metoder och desperata idéer – vad som helst som kan förhindra en ekologisk kollaps och samtidigt upprätthålla en växande världsbefolkning på åtta miljarder utan att äventyra den rika världens livsstil (som tydligen inte är förhandlingsbar).

Det är utifrån detta som man ska förstå visionen om att lägga ner jordbruket till förmån för cellodling i fabriker. Vilket inte hindrar en sådan idé från att vara galen (andra förklarar varför här, här och här). Desperation är ingen bra drivkraft för att hantera den svåra situation som mänskligheten befinner sig i. Den leder till ett tunnelseende som lär köra oss än djupare ner i skiten.

Det positiva är att det blir en vattendelare. Mellan å ena sidan de som vill fortsätta satsa på det storskaliga, urbana, kapital- och tekniktunga, och å andra sidan vi som tror mer på av motsatsen till detta. Att framtiden inte stavas foodtech och att vända naturen ryggen, men att mänskligheten tvärtom kommer behöva fördjupa sin relation till en levande jord och lära sig använda den på ett mer respektfullt sätt än vad som är fallet i dag.

Mycket tyder dock på att starka krafter kommer att omfamna fabriksvisionen. EU-kommissionen gav nyligen stöd till företaget bakom Solein, som är produktnamnet för det gula pulvret, och här om veckan nåddes en milstolpe för foodtech-revolutionen när Solein fick grönt ljus för att börja säljas i Singapore år 2024.

David Jonstad

Foto: James Wheeler/Pexels.com samt Solar Foods