Utdrag ur Jordad – Enklare liv i kollapsens skugga

En massa cyklister som dryper av svett. Det är bilden som jag tror har fastnat i flest huvuden när jag under de senaste åren föreläst om min förra bok Kollaps. Cyklisterna deltog i ett tevesänt experiment som handlade om att alstra all den elektricitet som ett vanligt västerländskt hushåll använder – enbart med hjälp av muskelkraft (se filmklipp nedan). Det var ett sätt visa att var och en av oss som lever det moderna livet är uppbackad av lika mycket energi som om hundratals människor skulle slava för oss, dygnet runt, året om. Med att föda oss, värma oss, svalka oss – och framför allt – transportera oss och allt vi konsumerar kors och tvärs över jorden.

Efter en av föreläsningarna kom en ung kille fram, med bilden av de svettiga cyklisterna i huvudet. »Tänk att vi har alla dessa energislavar som jobbar för oss, och ändå är så många stressade och utbrända.«
Kommentaren sätter fingret på maskinsamhällets paradox. De fossila bränslena har gett oss krafter som forna tiders människor inte ens kunde fantisera ihop i sagans värld. Och ändå har vi ofta mindre ledig tid än vad en fri bonde under medeltiden hade. Förklaringen ligger i skillnaden mellan det enkla och det komplexa. Medan det förra klarar sig med lite, fordrar det senare stora mängder resurser.
Det komplexa samhället må vara storslaget på många sätt, men det bär samtidigt på fröet till sitt eget sammanbrott. När resurserna inte längre räcker till faller det komplexa bygget ihop under sin egen tyngd – det öde som brukar drabba historiens civilisationer – och ersätts i stället av enklare sätt att ordna saker och ting på.

En av utgångspunkterna för denna bok är just denna. Hur kan vi börja förenkla redan nu? Och därmed skapa förutsättningar för bättre liv och samtidigt rusta oss för en framtid med färre energislavar, men fler kriser som en följd av en världsordning i upplösningstillstånd?
En sak jag har varit nyfiken på är vad vi kan lära oss av dem som har byggt sin värld för hand och ändå haft gott om tid över till att leva. En del av boken utspelar sig därför i dåtiden, i form av en kortfattad historia över mänskligheten, berättad ur jordens synvinkel. Fokus ligger på Sverige och i viss mån resten av Europa, särskilt England som många gånger gått i täten för utvecklingen. Jag påstår inte att allt var bättre förr – verkligen inte – men allt var inte heller sämre förr och det finns mycket vi kan lära oss av dem som levt före oss.
En lika stor del av boken utspelar sig i nutiden, i form av de nya idéer och initiativ som utgör grundstenar i ett samhälle som inte bara är enklare och friare, utan också mer jämlikt. Ett samhälle som fungerar i samklang med naturen och som inte bygger på att somliga människor lägger beslag på andras resurser.
Som en röd tråd genom sidorna löper min egen resa: från betongråtta till lantkatt. En inte helt enkel färd, men en som till slut tagit mig till en tillvaro där jag kan byta ut skärmstirrandet mot mer jordnära och handfasta sysslor.

Det industriella maskineriet har tagit oss till oerhörda höjder och kanske kommer det att tuffa på ytterligare en tid. Förr eller senare är dock naturens resurser uttömda och därmed också de vidlyftiga löftena om pengarnas värde. Civilisationer kommer och går, men marken består. Under det senaste århundradet har de flesta av oss förlorat den markkontakt som varit helt självklar för alla våra förfäder. Nu är det är tid att återuppta den – det är dags att komma ner på jorden igen.

Arkhyttan, januari 2016

Ett klipp ur BBC:s experiment med energislavar i form av cyklister, (hela filmen kan ses här):

Här är en rolig variant på BBC:s cykelfilm där cyklisten Robert Förstemann försöker rosta en skiva bröd, enbart med benkraft, det är betydligt svårare än man kan tro.

Läs fler utdrag ur Jordad