Kan man både äta kakan och ha den kvar? Denna klassiska fråga har nog aldrig varit mer aktuell än just nu. Och även om alla vet att svaret är ett tråkigt ”nej, det går tyvärr inte”, verkar det svårt att värja sig mot den entusiastiske visionär som med övertygelse påstår: ”Joho. Vi kan lösa klimatkrisen, och alla andra ekologiska kriser med, utan att ändra vårt sätt att leva”.
Krönika i Dala-Demokraten 17 november
Att ett sådant svar tillhör kategorin ”för bra för att vara sant” spelar inte så stor roll. För de flesta räcker det med chansen att kanske kunna äta kakan och ha den kvar för att tro att det som påstås är sant.
Inte en dag går utan att medierna uppmärksammar oss på de nya trenderna, uppfinningarna och idéerna som ska fixa biffen. Det beskrivs som hoppfullt. Spännande. Inspirerande. Särskilt när det gäller hur vi ska äta oss till det hållbara samhället. De laboratorieodlade köttet återkommer med jämna mellanrum. Insekter var det hetaste för några år sedan – ”Hamburgare på mjölmask – ny mattrend” löd rubrikerna. Därefter kom algerna. Och innan dess stavades lösningen på världens matförsörjning ”urbana inomhusodlingar”.
Men vad har det blivit av alla dessa ”revolutionerande” påhitt? Det uppmärksammas desto mindre. Ett undantag är senaste numret av magasinet Filter där Ann-Helen Meyer von Bremen gör en förtjänstfull granskning av food tech-branschen. Framför allt riktas strålkastaren på ett av flaggskeppen när det gäller ”hållbar matproduktion”: företaget Plantagon som för tio år sedan började saluföra sina djärva planer på att göra städerna självförsörjande på mat med hjälp av avancerad teknik och gigantiska inglasade höghus.
De statliga och kommunala miljonerna regnade över projektet medan dess företrädare snackade fram en berättelse som vävde ihop behovet av att föda en växande världsbefolkning med svenskt miljöengagemang och entreprenörstänkande. Med devisen ”Feeding the city. Building the future.” skulle det första 60 meter höga växthuset stått färdigt i Linköping i år. Medierna svalde hela storyn. Företaget fick miljöpriser. Politikerna gjorde vågen.
”Nu börjar det hända saker! Helt nya möjligheter för att odla grönsaker mitt i stan. Innovation, hållbarhet och ekonomi i ett.” Så löd en typisk kommentar, signerad KD-ledaren Ebba Busch för några år sedan. Strax därpå visade det sig att det hela var ett luftslott. Efter att ha satt sprätt på 140 miljoner kronor gick Plantagon i konkurs.
Det hindrade dock inte samma gäng från att starta ett nytt företag, Swegreen, som nu lyckats få igång en odling av basilika under led-lampor i en källare i Stockholm. En rejäl förlustaffär och väldigt långt ifrån hållbart. Jämfört med att odla salladsväxter på friland ger inomhusodlingen fyrtio gånger mer utsläpp. Men vem bryr sig om sånt? De gröna charlatanerna har ju så lena tungor. Vad sägs om lite innovation för en resilient (uthållig) försörjningskedja av hyperlokal och miljövänlig mat framställd med cutting edge molnbaserad AI-teknik? Wow, tyckte nyligen statliga Vinnova och strösslade en miljon över Swegreen.
Innovationer behövs, och det är inte fel att staten finansierar försök att producera mat på hållbart vis. Men någon hejd borde det finnas för hur många charlataner som ska berikas av skattemedel och hur tysta medierna är om alla fiaskon. Om något låter för bra för att vara sant är det förmodligen inte heller sant.
Världens storstadsbefolkningar får gott tugga i sig att man inte kommer att kunna mätta sig själva med basilika och mjölmaskar.
David Jonstad
Bilden ovan visar Plantagons vd Owe Pettersson med företagets grundare Hans Hassle, vid sidan om deras lukrativa luftslott, en skyskrapa som skulle försörja staden med mat. Foto: Plantagon. Illustration: Sweco.
David Jonstad 
Huvet på spiken.
Mycket bra !
Verklig omställning till hållbart kräver att stora städer töms på folk. Små städer kan fungera. Folket behöver bo och verka på landsbygden. Odla egen mat o för lokal avsalu. Massor av kor, får o getter som går på naturbeten inkl skogsbete, som det finns enormt gott om i vårt land. Det krävs folk att bedriva småskaligt jordbruk, och de ska bo på gården. Gräs, örter och lövsly är våra främsta resurser för matproduktion.
Lokal produktion för Lokal konsumtion.
Men den absurda kopplingen till pengar och vinst, har förstört det fantastiska jordbruk vi hade för 100 år sedan.
Folket står inför ett vägval. Antingen fortsätta i det moderna urbana livet, som leder till katastrof. Eller välja en återgång till ett liv på landsbygd och verka i det småskaliga. Ett liv som är hållbart och naturvänligt, eftersom så har livet sett ut sedan 10.000 år då isen smälte.
Det är verkligen långtids testat.
Jag håller helt med. Det är absurt att folk på riktigt tror att tekniken ska rädda oss när det rent krasst är tekniken som satt oss i den här skiten från första början. Jag känner viss förtvivlan när jag tänker på framtiden. Hur ska vi någonsin kunna få majoriteten av den rika delen av världen att frivilligt gå ner i levnadsstandard? Om jag själv gör det jag kan, tex. Slutar köra bil, slutar köpa nytt, börjar odla min egen mat och börjar leva mer hållbart i samklang med naturen så kanske(?) jag kan inspirera folk i min absoluta närhet att göra samma sak. Men resten av världen då? Jag tror att det störta problemet vi står inför är att det finns alldeles för många miljoner människor som inte bryr sig överhuvudtaget.
Det är så sant att många skor sig på skattepengar för att utveckla högteknologiska miljöprojekt som inte fungerar men det finns också sådana projekt som kan fungera. Sen nämns ju alltid egen ekologisk odling på landet som universalmedlet som skall rädda planeten. Men många forskare är överens om att ekologisk odlad mat faktiskt kräver med resurser än icke ekologisk odlad mat. Detta av den enkla anledningen att ekologisk odlad mat kräver betydligt större markarealer än icke ekologiskt odlad. Av samma orsak resoneras det om att det minst milökrävande är att bo i en lägenhet i ett flerfamiljshus i stan-fler människor på mindre yta helt enkelt jämfört med att bo på landet. Så är det -tyvärr för alla som tror att en återgång till icke urbaniserat liv på landet löser alla miljö och klimatproblem.
Jag vill gärna få en länk till de studier som du anser visa att det tar så mycket mer areal att odla ekologiskt än med konstgödsel och gifter. Har du någon egen erfarenhet? Konstgödsel innehåller tungmetaller förutom att det utarmar jorden som man vill odla. Sprider vi ut mer och mer konstgödsel plus slam från avloppen blir jordarna obrukbara för odling av mat så småningom.
För att odla grönsaker och potatis för en person räcker det med 100 m2. Lägg till säd, baljväxter oljeväxter så har du allt en vegan behöver äta. Jag egen erfarenhet från en rätt stor familj. Gissar att 300 m2 per person och år räcker för all mat för en vegan i Mellansverige.
Kommer djur in i bilden har jag läst att det tar 20 gånger större areal för proteinet än protein från växter.
Det som jämförs i krönikan är odling inomhus med konstljus jämfört med odling på friland. I denna bloggpost finns mer att läsa om dessa siffror, samt länkar till studier på området, https://tradgardenjorden.blogspot.com/2017/01/inget-ljus-i-tunneln.html
Det enda som kan göra någon verklig skillnad är om vi byter ut det sjuka TILLVÄXT-SYSTEMET till ett system som arbetar i harmoni med naturlagarna. Detta kommer inga politiker att göra, det måste komma från medborgarna.
För att medborgarna ska kunna göra något åt de sjuka systemen, så krävs också ett nytt demokratisystem – där medborgarna har större inflytande över sina skattepengar OCH sina levnadsmiljöer.
Men HUR ska det gå till – det är en gåta.