En kris så omfattande att vi saknar ord

”Aha, det är du som ska prata om det där klimat-tjofräset nåt?”
”Eh, typ så, ja.”
Vaktmästaren på den gymnasieskola där jag ska föreläsa fångar bristen på språk för att beskriva den situation som mänskligheten befinner sig i. Jag pratar ytterst lite om just klimat(tjofräset). Mer om hur vår civilisation funkar och dess förmåga att demolera biosfären på alla möjliga plan. Mest pratar jag om vilka val det ställer oss inför som människor: vilken relation vi vill ha till resten av naturen och hur vi kan leva våra liv i ljuset av alla kriser.

Krönika i Dala-Demokraten 6 okt 2020

Sådant är inte så lätt att fånga med ord. Det finns till exempel inget sätt att kärnfullt beskriva hela den härva av kriser som omger oss och i brist på det har klimatet fått bli begreppet som väldigt mycket annat ordnas in under. Problemet är att när ord tappar i precision mister de också sin verkan. Till slut blir de bara tomma fraser som inte lyckas förmedla något, som inte väcker några känslor, som inte hjälper våra hjärnor att greppa vad som sker eller kommer att ske, eller har skett.

Vem kan låta bli att gäspa när en politiker med spelat darr på rösten säger att ”klimatet är vår tids ödesfråga”?

En liten språklig förskjutning på senare tid är att ”klimatförändringarna” har börjat bytas ut mot ”klimatkrisen” i medier. Brittiska tidningen The Guardian satte standarden förra året genom att rekommendera sina journalister att använda ordet klimat tillsammans med mer korrekta beskrivningar som nödläge, kris och sammanbrott. Samt att ersätta ”global uppvärmning” med ”global upphettning”.

För mer tankevidgande språklig inspiration kan man läsa nyutkomna parlören An Ecotopian Lexicon som presenterar ord som vaskats fram ur poesi, science fiction-litteratur och språk runt om i världen. Flera av orden speglar den starka relation som många kulturer har till sitt landskap och dess särskilda egenskaper. På Maldiverna nöjer man sig exempel inte med fyra årstider för att dela in året, man har 26 stycken, vilka benämns med ordet nakaiy. Var och en av dessa har sina kännetecken i form av molnformationer, vädermönster och fiskarnas rörelser i havet. Var och en inleds också med någon form av firande som tillsammans sätter rytmen för hela året – och livet i stort. Det faktum att dessa nakaiy blir allt svårare att urskilja på grund av rubbat väder säger något om att det stabila klimat som vi hittills har tagit för givet är satt i snabb förändring.

I lexikonet hittar man också ett svenskt ord, fotminne, hämtat ur Kerstin Ekmans roman Händelser vid vatten. Det kan användas för att beskriva hur vi med hjälp av kroppen upprätthåller eller återerövrar kunskaper som funnits på en plats, ofta under lång tid. Exempelvis en stig genom skogen.

Alla seriösa funderingar kring världens tillstånd har en tendens att framkalla dystra scenarier som i sig riskerar att leda till en paralyserande hopplöshet. Hur kan man använda språket för att tackla detta? Kanske genom en apocalypso – att ”smälta samman varningarna och oron kring miljökriserna med den känsla av lekfulhet, gemenskap och kritik som är typisk i calypso-traditionen”. Calypson har sitt ursprung i den karibiska övärlden där musik och dans använts som ett sätt att göra motstånd mot det koloniala styret. Kan samma glädjefyllda vapen tillämpas mot den fossila civilisationens kolonisation? Alternativt kanske ordet kan komma till användning när somligt i världen går under på ett högst apokalyptiskt vis, men där annat positivt samtidigt uppstår. Sådant som är värt att fira – med en apokalypso.

David Jonstad

4 reaktioner till “En kris så omfattande att vi saknar ord”

  1. Det sägs att man går igenom ett antal stadier innan man når acceptans.

    Kan det måhända vara så att dina förhoppningar om allt positivt som ska födas i apokalypsen är en del av förhandlingsfasen?

    Ska bli intressant att följa din resa mot acceptans-nirvana!

  2. Just precis detta är den djupaste krisen på flera hundra år och ändå pratar folk som om detta bara är en förkylning jämfört med depressionen. Hoppas verkligen att folk vaknar från sina inbillningar snart

  3. Folk oroar sig för att isbjörnarna kan komma att försvinna.
    Pass upp, – Homo sapiens – hybris är helt nära.
    När det blåseR på månen är det dags att dra öronen åt sig.
    Vore bättre att se om eget hus och och inse att det är vi själva som riskerar stå i tur att utplånas. Kanske t om före isbjörnen.
    Ta dig samman mänsklighet!!! Inse alvaret i situationen och förstå att sopsortering bara är skrap på ytan.
    Mycket större krafttag krävs. Och det är omedelbart. Människor tror att vi har en annalkande klimatkris. Fel! Den är redan här.
    Vi måste förstå och ta till oss att grobarheten runt medelhavet blir sämre, odlingszonerna flyttar längre norrut för var dag( inte år) , klimatflyktingar har börjat röra sig norrut.
    Hur många ”bevis” skall vi behöva innan vi förstår alvaret i situationen.
    Hur många skall drabbas innan någon drar i nödbromsen.
    Många vad jag har förstått.
    Tack för ordet!

  4. Vi är inne i en unik tid. Massutrotningar händer ju bara med hundratals miljoners års mellanrum. Det är en större story än all mänsklig historia hittills. Roms fall eller pyramiderna eller vem som är president nånstans är ju ingenting mot en katastrof av geologisk magnitud.
    Det borde vara förstasidesstoff varenda dag.
    Men även vi forskare vågar inte riktigt prata om saken, kanske mest för att vi inte vill erkänna att vi alla är delaktiga…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.