Vi börjar kunna upplägget vid det här laget. Först en larmrapport om hur livet på jorden är hotat och forskare som säger att handling är absolut nödvändig, helst i förrgår. Därefter den mediala bevakningen: en expert får berätta vad var och en kan göra för att ”rädda miljön”. Källsortera, ät mindre kött, köp miljömärkt, och så vidare.
Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser.
Krönika i Dala-Demokraten, 11 maj 2018
Så där har det tuggat på i gott och väl tio års tid och jag undrar: varför kan inte bevakningen av det som berör det mest fundamentala i vår tillvaro tas till en högre nivå? Varför tillåts journalister närmast kokettera med hur lite de förstår av dessa frågor (medan de gärna nördar ner sig i det amerikanska valsystemet)?
Häromsistens försökte SVT:s Idévärlden – profilerat på att ”gå till botten med de stora frågorna” – ta sig an hållbarhetsdebatten på ett fräscht sätt. Ansatsen var god: ”Är den gröna omställningen en bluff?” löd frågeställningen och inbjuden var författaren Therese Uddenfeldt. Hennes bok ”Gratislunchen” är en egensinnig och ögonöppnande berättelse om vad som händer när ett samhälle spinner loss på den ofattbara kraften i miljontals år av vällagrad solenergi (olja) och vad som blir följden när detta bränsle börjar sina.
Inledningen av programmet är bra, Uddenfeldt ifrågasätter hallelujastämningen kring grön tillväxt, elbilar och Paris-avtal. Men det slutar som vanligt: en programledare som stolt titulerar sig ”ekonomisk idiot” och två experter som försäkrar att läget är under kontroll eftersom solpanelerna har blivit så mycket billigare på senare tid.
(Här hade man kunnat flika in att tron på solen som lösning är rätt så naiv. Solenergi står för blygsamma en och en halv promille av världens energiproduktion. Produktionen ökar förvisso, men det gäller alla energislag i en växande världsekonomi, även oljan. Med nuvarande rekordsnabba ökningstakt för den förnybara energin skulle det att ta 400 år att ersätta så pass mycket fossila bränslen att den globala uppvärmningen bromsas till två grader.)
Men det är som synes en parentes. Det är inte om detta det handlar, egentligen. Problemet är inte ”klimatförändringarna” och lösningen är inte ”minskade utsläpp”. Det är bara ett bekvämt sätt att rama in frågan så att experter kan sitta i morgonsofforna och bolla med siffror, prata individuella livsstilsval och hylla ny teknik. Detta är vad en annan debattör, Pella Thiel från Omställningsnätverket, uppgivet konstaterar efter att även hon har deltagit i ett av dessa meningslösa tv-inslag om hur klimatet ska tacklas med mer ”klimatsmart” leverne.
Vad som vore mindre bekvämt – men mer meningsfullt – är att skifta fokus från vilket energislag som driver det industriella systemet till vad det faktiskt gör med planeten. Hjälp på traven ges i en ny och omfattande rapport från en FN-backad global forskarpanel. I denna utmålas den kraftigt minskande biologiska mångfalden som ett lika stort hot som ett förändrat klimat. Hav utan fiskar, blommor utan insekter och landskap utan fåglar – det är vad som blir följden av nuvarande utveckling. Här går det inte lika enkelt att ta till snuttefilten ny teknik. Det som tränger undan livet på jorden är en sjuhelsikes massa människor som blivit beroende av ett system med industriellt jord- och skogsbruk, fabriker och asfalterade ytor.
Frågeställningen blir då en annan än vilken som är den miljövänligaste bilen för dagen. Om det nuvarande systemet är så destruktivt i sig självt. Vad behövs för att vi ska kunna överge det?
David Jonstad
David Jonstad 
Tack David! Inte så att man blir glad att läsa det du skriver, men det på pricken. Det som krävs är en rejäl omställning, en jävla käftsmäll på dagens samhälle. Vi behöver ett samhälle som sätter gemenskapen i första rummet, där vi slutar att jaga statussymboler och tillika dito uppdateringar. Konsumtionen måste ner, den kreativa förstörelsen likaså, det som produceras skall vara både hållbart och med god livslängd, dessutom skall det som produceras vara i förenlighet med de miljölagar som vi har. Vi konsumenter skall ej behöva stå där i och behöva välja mellan miljöfarligt och dito vänligt. Att skapa ett GEMENSKAPANDE samhälle är denrätta och den ända vägen. Tillsammans mot en hållbar framtid. Tack!!! /LennART
Så här känner jag oxå David och orkar inte längre förfäkta ett annat perspektiv och inriktning vart vi är på väg. Låter det pågå och ryter till i sociala medier ibland inför tomma blickar och döva öron. Rör inte min livsstil för jag källsorterar och kör en miljöbil.
Vart 10:e år har vi en ny uppsättning ”miljöreportrar” på massmedias redaktioner och så startar allt om igen från noll. Oftast med just källsortering. Det blir ju begripligt. Och sen späs det på med tekniska innovationer som alltid är lovande och antyds komma att bli verklighet om några år. Hur länge ska detta kunna fortgå? När faller förlåten?
Håller med!
Hej David! Huvudet på spiken! Jag som du har svårt att ta till mig att påstått intelligenta människor som våra politiker och journalister kan vara så erbarmligt korkade att de inte kan se igenom den slöja av falskhet som överhuvudtaget är en del av samhällsdebatten som helhet men som särskilt präglar miljödelen. Numera vet man hur förödande exempelvis konstgödsel är på sikt för odlingsbar jord. Det är de industriella systemen som kör vår jord i botten!! Jag håller precis på och läser nyligen avlidne Sociologen Zygmunt Baumans bok ”Konsumtionsliv” och innan den läste jag ”Collateral Damage” av samme författare. Båda böckerna pekar på att det samhälle vi nu lever i både fördärvar människor, ekologi och natur. Genom Zygmunts böcker har åtminstone jag fått ord att beskriva det som sker
Hej Bengt. Tack för tipset. Jag lånade ”Konsumtionsliv” på biblioteket och har nu läst igenom hela boken. Det tog tid. Det är en för mig svårgenomtränglig bok. Men boken är mödan värd. Zygmunt sätter ord på den tillvaro vi alla idag lever, som ”konsumister” i ett fulländat konsumtionssamhälle. Den berör inte miljöaspekterna över huvud taget, men sätter fokus på vårt beroende av konsumtion och hur detta beroende utvecklats. Jag klarade inte av att härleda en väg ut ur detta förbrukande samhälle till förmån för något hållbart, men jag förstår nu varför jag hela tiden vill ha nästa modell av Volvo XC60! / Patrik
Läste i SvD 2018-05-15 (tisdag) en artikel av Sara Bränström som handlade om Johan Rockströms känga till politiker vid SvDs Investor Summit. Det som liknar vad David tar upp i artikeln ovan är just det oemotsagda, att Johans vision om ett Sverige som världens första fossilfria välfärdsstat inte utmanas. Kravet på välfärdsstat och tillväxt ifrågasätts inte. Istället diskuteras bara lösningar för hur detta skall uppnås i termer som elektriska vägar, höghastighetståg och hållbar konsumtion. Ifrågasättandet av vår livsstil, att till och med toalettspolning och att koka vatten på spisen är del av vår överkonsumerande livsstil syns sällan, än mindre förslag på hur vi lämnar tillvaro av tillväxt och ständigt ökad konsumtion.
Ok mycket intressant David (och ni andra) visst vore det bäst för vår planet om alla länder och kulturer ändrade sin livsstil till något annat med lägre utvecklingstakt i stället för nuvarande utveckling. Men: jag tror inte detta är realistiskt att tro. Jag har rest mycket senast i Indien många där är miljömedevetna men samtidigt längtar man efter en högre levnadsstandard. Så att vänta på att hela världen skall byta fot mot en annan livsstil är som jag ser det enbart att vänta på undergången. Jag är optimist och tror att ny teknik är bästa sättet att klara klimatproblemet. Jag är naturvetenskapare och vet att vi endast avänder c:a 4 % av all den solenergi som når solen . Så fortsätt forska på energi och annat. // LARS
Ursäkta jag menar når jorden
Det är väl inte Indien primärt som behöver gå ned i levnadsstandard. Det är ju vi i västvärden och synnerligen Sverige – där vi lagt till med en livsstil som skulle kräva att vi hade 4,2 jordklot – som behöver förändra vårt sätt att leva. Det krävs ju också en bättre och jämnare fördelning av resurser där vi i väst inte längre lever i gigantiskt överflöd och resten i våra sopor.
Jag förstår att teknikspåret är lockande, men jag upplever det närmast som ett sätt att slippa ta ansvar. Betänk att tron på att tekniken löser allt i princip varit allenarådande bland politiker och makthavare i vår del av värden, väldigt få har ens försökt tala om omställning av samhället på riktigt. Är då en livsstilsförändring realistisk? Ja först kanske vi över huvud taget måste börja tala om de svåra frågorna istället för att på förhand avfärda det som orealistiskt.
Faktum är hur som helst att trots alla inovationer, solceller och energieffektivare teknik så har det totala energiuttaget bara ökat. Vi har alltså inte ersatt en enda droppe fossil energi genom denna teknik. Ny teknik som syftar till att vi kan klamra oss fast i vår nuvarande livsstil innebär dessutom att vi kan fortsätta ”förvandla regnskog till Coca-Cola” i en allt snabbare takt, det är ju inte bara koldioxidutsläppen som är problemet med vår livsstil, artutrotningen, ohållbar konsumtion, utarmning av jorden, hotet mot den biologiska mångfalden och så vidare är minst lika stora problem. Hundra procent solenergi utan livsstilsförändring skulle bara innebära att vi enkelt kan fortsätta med allt ovan i oändlighet – en lyckad teknikomställning utan livsstilsförändring skulle alltså snarare kunna bli en katastrof.
Samuel vad är det egentligen för livsstil du och andra vill att vi skall lägga om till? Skall vi börja elda upp buskar och träd för att värma våran mat ? Detta är vanligt i stora delar av Afrika i brist på elenergi . Eller skall vi som sker i många fattiga länder i brist på moderna högteknologiska reningsvärk släppa ut vårt avfall orenat rakt ut i hav i vattendrag ? Faktum är att dom största miljöprobemen finns i fattiga länder och detta beror inte bara på övebefolkning och våra koldioxidutsläpp i västvärlden. Nu vill jag inte med detta försvara väst och dom problem vi skapat. Men faktum är ändå att det är dom kommersiella krafterna som skapat bensinsnåla bilar och en (tyvärr långsam) framväxt av elbilar ,energisnåla höghastighetståg, forskning ang tång som bränsle i jetflygplan. Detta är redan verklighet i Newzeeland m fl länder åtminståne delvis. Sen har vi den dramatiska utvecklingen av solceller tyvärr gör svensk byråkrati denna utveckling långsammare än t ex Tyskland. Att säga att inte denna utveckling gjort att vi inte annars haft ännu mer koldioxidutsläpp är fel.Sen har vi framväxten av digitalteknik o internet som sparat miljontals ton papper och samtidigt givit oss en möjlighet att sprida informafon blixtsnabbt jorden runt. Att detta sen missbrukas i kommersiella o andra syften är synd Men det finns massor mer att göra men detta kräver inte någon dramatisk omläggning av vår livsstil mer än dess avarter såsom överkonsumtion krig stress mm . Absolut skall detta diskuteras och åtgärdas. Vad människan behöver förutom teknikutveckling och förnuft är ett bra instrument för att minska befolkningsökningen . Likt det man gjort i Kina med 1barnslagen. Tyvärr är ju detta svårt att genomföra i en demokrati så den som har någon idé om hur detta skall gå till är värd ett nobelpris.
Lars kommentar här ovan fick mig att fundera vidare lite.
Tron på att människan, genom den teknik hon skapar, skulle kunna lösa problemen känns som ett resultat av en ohälsosamma självbild som växt fram i vår civilisation. Tron att människan står över både naturlagar och planetära processer. Känns det inte som lite hybris att utgå från den ståndpunkten?
Jag brukar fundera på hur man tänkte när man bestämde sig för att använda sig av kärnkraft – och även när jag hör folk debattera för det idag. Man måste ju närmast bestämt sig för att människan är ofelbar. Eftersom man valt att satsa på teknik där ett enda mänskligt fel kan bli ödesdigert och konsekvenserna närmast oöverskådliga. Är det ett mått av samma ohälsosamma självbild?
Eller är det snarare så att man i det fallet låter tekniken få ”eget liv” och att man helt enkelt glömmer bort den mänskliga kopplingen i att den trots allt är skapad av människor (som alla har fel och brister).
Mycket bra skrivet. Hav utan fiskar, blommor utan insekter och landskap utan fåglar … Jag tänker på när jag var barn på besök hos mormor och morfar. Det var telefontrådar fulla av kvittrande svalor . Inifrån ladugården stod oxarna med en svärm av insikter som dom slog utan med svansen. Jag minns att morfar på slutet sa: ”man ser aldrig en grodda nu för tiden” . Idag när man åker igenom dessa byar finns inga djur vare sig i ladugårdar eller i hagar. Råkar man se något liv i en hage blir en så glad. Inga djur, insekter eller fåglar . Vart är vi på väg?
Detta youtube klipp visar hur det var när jag föddes 1972. Ester var en kusin till min farmor.
Vi lider alla av samma mentala handikapp – jag kallar det kikarsyn – som beror på att medvetandet/arbetsminnet är så begränsat. Vi tar en sak i sänder och bortser från allt annat. Ett exempel på detta är https://www.svtplay.se/video/18079776/vetenskapens-varld/vetenskapens-varld-sasong-28-ozonhalet-och-hur-vi-raddade-varlden. ”Hur vi räddade världen” är lika aningslöst som högmodigt! Den gången handlade det om en enda grupp av kemiska ämnen – freoner – och ett enda problem: att det skyddande ozonskiktet minskade. Men tillvaron kännetecknas av mångfald och komplexitet, föränderlighet och oförutsägbarhet och då kan vi aldrig slå oss för bröstet och säga att vi har ”räddat världen”!
Syftet med programmet var att visa att vi människor kan om vi bara tar oss samman – och vår kikarsyn gör det möjligt för oss att tro detta. Men detta förutsätter att vi bortser från alla andra hotande processer som pågår samtidigt. Jag menar att tilltron till vetenskap och teknik måste förenas med en rejäl dos saklighet och ödmjukhet, men också med en beredskap att granska den egna vardagen för att se hur vi kan förändra den.