Visionen som onani

Kom inte och säg att det saknas visioner. Inte i hållbarhetsdebatten i varje fall. Det är visionerna som driver debatten och skälet är enkelt: att låta debatten handla om vem som har den mest attraktiva visionen har blivit lösningen på hur vi kan prata om den accelererande ekologiska krisen utan att fastna i hopplöshet. I visionen kan nämligen allt bli bra och det omöjliga möjligt.

Artikel i Klimatmagasinet Effekts temanummer om visioner, nr 3/2017

Så alla har en vision. Lika fantastiska som otroliga. Alltid tunga av tuffa tekniklösningar. Med miljöprofessorn Johan Rockströms ord blir världen ”attraktivare, coolare och mer hälsosam, mer demokratisk… vi kommer att tjäna pengar på övergången till en noll-kolekonomi… revolutionen är digital och högteknologisk, med nanoteknologi, molekylärbiologi, och en värld på en digital 3D-motorväg…”. Och jag har zonat ut.

Vad är syftet med att upprepa hur ball världen kommer att bli om vi bara omfamnar den nya tekniken? Att inspirera? Få folk att kavla upp ärmarna och förverkliga visionen? Jag tror inte att det fungerar så. Jag tror att visionen om det hållbara high-tech-samhället mest fungerar som en form av onani. Vi tillfredställer oss själva genom att måla upp en solig framtidsbild där världens orättvisor upphävts och de ekologiska kriserna lösts – utan att våra privilegier hotats eller att vi behövt kompromissa med en högkonsumerande livsstil. Det är jätteskönt – både för den som har visionen och de som tror på den.

Det är sant att en vision inte är en färdig ritning och nog kan den få höja sig över verkligheten och vad som är som genomförbart just nu. Men den blir ointressant och irrelevant om den kapar alla förankringar med den fysiska världen. Det är därför jag saknar visioner som består av mer än bara en uppsättning önsketänkanden. Visioner som inte är besatta av att till varje pris upprätthålla den rika världens livsstil, men som i stället transformerar den. Och som gör det under trycket från omständigheter som vi inte kan kontrollera.

Låt oss tillämpa detta på pudelns kärna – dilemmat att vår nuvarande samhällsordning förutsätter en evig tillväxt, vilket är vad som driver förstörelsen av biosfären:

Onanivisionen hanterar dilemmat genom att på ett närmast magiskt vis frikoppla ekonomin från fysiska realiteter. Det löser förvisso många problem, men är samtidigt osannolikt.

En mindre önsketänkande vision accepterar att tillväxt övergår i nerväxt. Det är förvisso sannolikt, men skapar många problem. Inte minst skulle det tvinga fram stora livsstilsförändringar.

Utmaningen är då att trots svåra förutsättningar presentera en vision som både är någorlunda realistisk och samtidigt attraktiv. Ska det vara möjligt tror jag att vi bör ta fasta på sådant som saknas i våra nuvarande liv och hur detta skulle kunna fås att blomma. Det skulle i så fall kunna innebära en vision som – framhuggen med yxa – ser ut ungefär så här:

1) Det konsumtionskapitalistiska maskineriet får allt svårare att leverera vad den utlovar.

2) Folk söker andra vägar att tillgodose sina behov än genom konsumtion.

3) Den globala marknadens möjligheter att definiera vad folk ”vill ha” minskar.

4) Folk väljer att tillgodose mer av sådana behov som de själva definierar, vilket oftast innebär tid för vänner och familj, känsla av samhörighet, meningsfulla sysslor, närhet till naturen etc.

5) En krympande ekonomi blir därmed ett mindre problem eftersom efterfrågan på materiell konsumtion också krymper.

6) Successivt etableras en ny kultur där hejdlös konsumtion ersätts med medvetet skapande, där konkurrens ersätts med samarbete och naturalienation ersätts med naturkontakt.

Världen blir inte ballare, den blir mer levande. Vi får inte mer pengar att sätta sprätt på, men våra liv blir rikare.

David Jonstad

Annonser

4 thoughts on “Visionen som onani”

  1. Bra skrivet. Jag tänker i liknande termer. Fler och fler människor vantrivs i denna typ av samhälle, fler blir sjuka, psykiskt o fysiskt.Barn föds sjuka.. Livsstilen fungerar inte .Många vantrivs i sina jobb.
    Jag har aktuell info från USA , olika föreläsningsserier på nätet. Efter att följt flera såna ser jag att det finns en framväxande nyare syn hos enskilda läkare på varför vi blir mer o mer sjuka, och en annan s yn på behandling. Det handlar om att vi utsätts för en långsam förgiftning av alla av människan framtagna kemikalier. Det nya synen på behandling är att det gäller att noga undersöka en patients giftbelastning, sedan ge olika vitaminer o annat som minskar den samt införa en diet som är ekologisk och ge tillskott av vit D o A, magnesium, zink, syrebehandling o annat.Autoimmuna sjukdomar, cancer,Alzheimers(epidemi i usa), diagnoser(ökar hela tiden) behandlas på liknande sätt.Stress gör oss sjuka. Konventionell behandling håller bara sjukdomen stången,angriper inte orsaken.Många läkare i USA är trötta på korrupta läkemedelsbolag som styr deras behandnling. De vill BOTA i grunden, vill sina patienter väl. RIKTIGA LÄKARE. Jag tror att vi snart kommer få ägna tid o samhällspengar att försöka rena oss . Allt vi gör på jorden får effekter. Vi betalar med vår hälsa. Psykisk ohälsa handlar enl det nya tänket oxå om kost/brister/gifter.Hjärna o mage är två system som har ett ständigt aktivt signalsystem, hänger ihop. Vi har ett helt ekosystem i magen!Magen kallar de nytänkande läkarna för hjärna nr 2!.
    Troligen får vi snart börja lägga pengar på att rena oss. Högteknologin blir för dyr att genomföra. Pengarna kommer behövas till annat väsentligare. Men vi människor får väl ett ”enklare”, mer jordnära liv som passar vår biologi bättre.

  2. Ja så sant som det är sagt, vi människor är duktiga på att sticka huvudet i sanden. Det är inte lätt att hålla modet uppe om en framtid. Samtidigt så kan jag inte ge upp så pendeln går från ena ytterligheten till den anda. Försöker tänka att det är bästa jag kan göra är att själv kämpa på, vara en förebild, men jag ser ju att det ger ju få ringar på vattnet. Man får en ryggdunk om hur duktig man är och känner mest att man är jobbig och kravfylld genom sitt agerande. Sedan händer det inget mer där… De flesta av oss vill inte se problemen tyvärr och när man ser allt naturligt som förlegat och jobbigt så är det inte lätt att nå fram. Däremot kan de gå i taket för något trivialt.

    Håller helt och fullt med Margareta Hallin om att vi är förgiftade snart hela bunten. Kämpar själv med sköldkörtelproblem som jag hoppas att kunna hantera genom kost och tillskott men det är inte lätt att hitta rätt. Vården har jag ingen tilltro till, de är som sagt fast i läkemedelsföretagens händer, vingklippta och med total avsaknad av logik. Tänker på hur det måste vara att vara ung idag, jag är 52 år och trodde på framtiden när jag själv var där. Idag vågar jag inte fundera på hur de kommer att få det i framtiden, den framtiden som vi varit en del i att skapa. Det är intressant att höra hur folk säger att de kan göra allt för sina barn, i själva verket gör de flesta ingenting.

  3. Jag tror att du har alldeles rätt, David, om denna fixering vid högteknologiska lösningar för att vi ska slippa ändra vanor OCH för att industrin ska kunna hållas igång OCH för att det ska ”skapas jobb” till varje pris. Som en-gång-ingenjör satte jag mig ner för att räkna på vad som behövs för att vi ska kunna leva hållbart och skrev en bok om det, ”Hur vi kan leva hållbart 2030”. Naturvårdsverket gav ut den (kan laddas ner gratis därifrån). 2030 var då ett datum mittemellan nu och den där luftiga framtiden där visionerna brukar placeras. Min slutsats är att vi skulle behöva dämpa vår konsumtion, resa mindre, bo lite effektivare, äta klimatsmartare osv. men det skulle inte behöva bli sämre än på 1980-90-talet. Men vi borde arbeta mindre för att producera mindre. Det håller inte att jobba på när produktionen blir allt effektivare. Det är som en rulltrappa som bara går uppåt; vi måste kliva nerför den i samma takt för att inte hamna i ett ohållbart läge. En 30-timmarsvecka vore lagom. Se där en verklig, hållbar vision!
    Det är inte mycket jag sett av detta de senaste åren. Tvärtom, till min besvikelse ordnas nu årliga konferenser (med Naturvårdsverket) om ”hållbara livsstilar”. Men jag har förgäves försökt få in frågan om hur mycket vi ska arbeta där. Inte välkommet, hör inte hit säger arrangörerna! Snacka om stuprörstänkande!

    1. Ja det är klart att vi borde arbeta mindre. Hur har du kommit fram till 6 timmar/dag? Det kan lika gärna vara 4 timmar. När jag gick i skolan minns jag att en lärare sa: när ni blir vuxna kommer vi bara att arbeta några timmar om dag tack vare rationalisering, automatisering. Men hur gick det? Läraren utgick från att ”vinsterna ” skulle spridas till alla.MEN vinsterna behövs till återinvesteringar och att berika vissa (som blir allt rikare), därför att tillväxtsystemet har en sådan INBYGGD MEKANISM.Som David Jonstad beskrivit KRÄVER tillväxtsystemet mer vinst och råvarorna blir dyrare att utvinna. Det är en ohållbar situation. Men ingen, absolut inte politiker vågar ta i denna heliga ko, tillväxtsystemet. Ingen vill heller förklara det för oss medborgare. Hur ändringen ska komma vet jag ej. Troligen en kris. Och då får vi börja reparera, Vår hälsa, våra jordar. Blir ett enklare liv men friskare och sundare!!!Längtar dit. Har redan börjat med kostreparationer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s