”Vi står inför svåra prioriteringar på lite längre sikt”

Vi blir allt fler som betraktar den nuvarande ekonomiska modellen som i grunden ohållbar. Inte bara för att den driver en ständigt ökad konsumtion och skuldsättning, men också för att den inte förmår skapa det ökade välstånd som den utlovar. Visst, mätt i kronor och nybilsförsäljning gör den det, men om vi betraktar välstånd som ett mått på hur väl vi mår ser det mörkare ut. Den psykiska ohälsan ökar världen över i takt med BNP-kurvans uppgång.

Omvärldsanalys i Grus & Guld nr 1/2021 (läs hela numret här)

Detta är en existentiell kris för vårt samhälle som berör oss alla. Vad lever vi för egentligen? För att ta vara på livet och den glädje som det kan ge oss? Eller är vår uppgift att svära trohet till det ekonomiska systemet och slita livet ur oss i syfte att bidra till konsumtionsökningen?

Den rådande politiken utgår från det senare. Arbetslinjen gäller. Alla fogar dock inte in sig i ledet, en växande skara har utifrån olika bevekelsegrunder börjat kliva bort från ekorrhjulet. Flera har bosatt sig på landsbygden och delvis blivit självförsörjande, såsom jag och min familj har gjort. Det är en trend som hittills knappt registrerats på politikernas radar, men i vintras publicerade Göteborgsposten en uppmärksammad debattartikel som gick ut på att ”ekorrhjulsavhopparna snyltar på de som jobbar och betalar skatt”.

Resonemanget om att livet går ut på att arbeta så mycket man kan eftersom det är vad systemet kräver var rätt obehagligt, men texten snuddade ändå vid stora och viktiga frågor som förtjänar att diskuteras betydligt mer: Hur finansierar vi välfärden om ekonomin krymper? Särskilt om betydligt fler än i dag skulle välja att lönearbeta mindre för att i stället försörja sig mer på sätt som inte kräver konsumtion?

Det enkla svaret är att sättet som vi tar in skatt på inte är hugget i sten, det behöver ständigt förändras i takt med att samhället förändras. I fall fler väljer att lönearbeta mindre anpassar vi skattesystemet till det – snarare än att medborgarna ska anpassa sig till skattesystemet.

Det svåra svaret är att den välfärd som vi har byggt upp är en produkt av en fossildriven tillväxtekonomi. Vi kommer inte runt detta. Det är knappast möjligt att upprätthålla dagens nivå av offentlig konsumtion i fall den ekonomiska aktiviteten minskade i linje med vad som skulle krävas – både för att hejda klimatförändringarna och övriga ekologiska kriser. Det kommer innebära svåra prioriteringar, särskilt på lite längre sikt. Samtidigt innebär detta att vi då, om inte förr, verkligen behöver utmana kravet på att till varje pris maximera mängden lönearbete och konsumtion. Som Nina Björk tidigare har uttryckt det i denna tidning (Grus och Guld nr 4/19):

”Den rationella ekonomiska frågan är ’vilket arbete behöver utföras i samhället så att människor kan få det vi behöver utifrån de knappa resurser som existerar på jorden?’ Och inte, som vi gör nu, fråga oss ’vilka arbeten ska vi hitta på så att människor kan få lön?’”.

Det eggande med att ställa den förhärskande ekonomiska logiken på huvudet är att det öppnar upp för ett annat samhälle. Det förflyttar fokus från globala och abstrakta pengar till sådant som har verkligt värde och ofta lokal koppling: relationer, jord, skog etc. Sådant som far rätt illa i ett system vars själva kärna är att snylta på såväl människor som planeten vi bor på. Samtidigt är det just dessa värden som är grundbultarna i ett samhälle som är långsiktigt hållbart. Något man som ”ekorrhjulsavhoppare” får en försmak av.

David Jonstad

Foto: Vicenç Sallés

10 reaktioner till “”Vi står inför svåra prioriteringar på lite längre sikt””

  1. Hej!

    Tack för Din krönika. Jag läser dem med stor behållning och har även löst Dina utmärkta böcker och försökt förmedla dem till andra. Eftersom Du också är en samhällsengagerad människa så skickar jag Dig en pdf på en broschyr som jag ska börja skicka ut.

    Jag har just fått denna nytryckta broschyr som ett ÖPPET BREV TILL SVERIGE:s MEDBORGARE av uppfinnaren Karl Gustafson. Han kom ju på bristen i vårt ekonomiska system redan 1969 och har under ett helt liv gjort allt han kunnat för att nå ut – utan resultat. Flygingenjör Anders Gernant la 1976 en motion i Sveriges riksdag…men som med så mycket annat som makten inte gillar så besvarades det med tystnad.

    Det allra sorgligaste är att inga kloka förslag når ut för allmän diskussion.

    Här är broschyren + ett faktablad:

    Vänliga hälsningar Anna Gustin

  2. Som vanligt mycket bra skrivet. Det märks tydligt att du utvecklas och blir både skarpare och mer lättläst. Jag tänkte på det också när jag såg TV_programmet från Örebro i Kunskapskanalen, att du fått en mer avspänd och mer genomtänkt inställning till de svåra frågor du behandlar. Kul. Kram

  3. Stå upp för starka lokala samhällen. Självstyrande och självförsörjande på socken nivå. De stora städerna är de stora miljöbovarna. De ger underlag för industri-jordbruk och industri-skogsbruk samt fixering vid pengar, till skada för miljö och människor. Decentralisering !
    LOKAL PRODUKTION FÖR LOKAL KONSUMTION.
    LOKALISM som motkraft till globalism.

  4. Jag ”förvärvsarbetar” 60%, sen har jag två extraknäck, deltidsbrandman och SMHI-rapportör. Ett alldeles utmärkt sätt att kunna få mer tid för hem, familj och div olika intressen. Känner att jag bidrar till lokalsamhället på flera sätt. Kommer nog aldrig jobba heltid igen.
    Det går, våga försök!

  5. Absolut så fast den ökade välfärden går till en allt mindre elit som blir mindre och mindre. Fler och fler personer har enbart eller kommer enbart ha haft tillfälliga jobb mellan några veckor och några månader. De fasta jobben blir allt färre och betalar allt sämre så har utvecklingen sett ut tyvärr. Dags att vända på det och rädda miljön också

  6. Tack för att du delar med dig här av dina betraktelser.

    Jag tror att ”Jobb-linjen” är ett slags religion, där alla politiker är överens om att *mer* jobb alltid är bättre. Det finns ingen offentlig debatt om vilken sorts jobb. Möjligen om anställningsform (fast-flex), men inte om vad man bör jobba med.

    Jag tror att vi borde öppna upp den debatten.
    Vi borde prata mer om vilken påverkan olika jobb har på vårt samhälle och vår planet. Många jobb är rent destruktiva. (T.ex. om man med reklam försöker få fler folk att köpa läskeblask…)

    En som skrivit intressant på det här temat är David Graeber, mest känd för böckerna ”Bullshit jobs” och ”Debt”.

    Vad kommer citatet ifrån?

    Göran

  7. Hej David!

    Titeln/rubriken ser ut att vara ett citat: ”Vi står inför svåra prioriteringar på lite längre sikt”

    Jag har bott rätt länge i Nederländerna, där det är mycket lätt att få jobba deltid. Facken slogs för det på 1980-talet och det har institutionaliserats. Om man har varit anställd mer än ett år nånstans så har man som anställd rätt att välja hur många timmar man vill jobba varje vecka, 24-40, och så får man lön därefter. Det är jättebra.
    Många jobbar 3 eller 4 dar i veckan. Man får välja själv, pengarna eller livet.

    Det vore något för den svenska fackföreningsrörelsen att plocka upp!

    vänligen,
    Göran

  8. Aha, då förstår jag vad du syftar på. Rubriken är ett citat ur krönikan, om än något omskrivet.

    Vilken bra grej i Nederländerna! Jag tycker att det skulle vara ett fackligt krav även i Sverige: rätt till deltid!

Lämna ett svar till Rolf Löfgren Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.