På liv och död när extremväder blir normalväder

Är det så här det börjar? Med en brännande sol och himlens vägran att släppa något regn. Där heta sommardagar upphör att vara något trevligt och ter sig mer och mer läskiga. Är det nu vi får känna av det extremväder som tidigare mest plågat fattiga människor fjärran från oss? Är det nu det kickar igång på allvar?

Krönika i Dala-Demokraten, 18 juli 2018

Oron späs på av att jag för första gången får en djupare förståelse för något som jag tidigare mest har förstått genom hur andra drabbats. För nu har jag både odlingar och djur själv och i dag tog det sista gräset slut på våra betesmarker. Nu är det faktiskt på liv och död. Om än inte för oss själva. Frågan är hur många djur som vi måste slakta för att de andra ska kunna överleva vintern.

Det är i och för sig ingen katastrof för vår del. Inte än. Värst drabbade i det korta perspektivet är de som lever till en mycket större del än oss av sitt jordbruk och sina djur. I det längre perspektivet däremot är det nog värst för alla andra. Och det är det där lite längre perspektivet som oroar mig.

Jag läste nyligen Karin Bojs bok ”Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren” om människans utveckling och hur folk tagit sig till Sverige. En slående insikt i boken är hur ett förändrat klimat gång på gång – och ofta på ett mycket brutalt vis – förändrat människors överlevnadsmöjligheter och därmed fått historien att tvärsvänga. Samma tendens kan man se även under senaste århundradena. Extremt väder har gett näring åt åtskilliga revolutioner – däribland den franska och den ryska. 1930-talets depression drevs på många sätt av torka och missväxt, även om det startade med en finanskrasch. Det nu pågående kriget i Syrien har sin upprinnelse i flera år av torka och svår vattenbrist. Och så vidare.

Rubbade vädermönster som gör det svårt att producera mat är en typ av kris som i sig triggar andra kriser vilket ger den en förmåga att ständigt överrumpla oss.

Kanske gör årets torka inte värre avtryck än ett ekonomiskt bakslag för bönderna samt lite höjda matpriser, och efter några år återgår allt till det normala igen – med normalt väder och normala skördar. Problemet är bara att det normala vädret blir allt mer sällsynt. När det gäller väderleken är onormalt det nya normala. Samtidigt som extremtorkan plågade Sverige föll regnet med besked på andra ställen. I Japan kom det på vissa platser nära tusen millimeter regn inom loppet av några dagar. I de norra delarna av Nordamerika la sig ett frosttäcke över landskapet sent i juni, kombinerat med hagelskurar med iskulor stora som pingpong-bollar. Och samtidigt slogs värmerekord på många andra håll. I Oman uppmättes den lägsta temperaturen nattetid till inte så svalkande 42 grader. Och då befinner vi oss ändå i en tillfällig klimatcykel som borde innebära lägre temperaturer än vanligt.

Inget av detta är i sig bevis för klimatförändringar, men väl en påminnelse om att sannolikheten för mer extremt väder ökar i takt med att koldioxidhalten i atmosfären stiger.

Det är också en påminnelse om att vi bör lära oss att leva med galet väder. Träningen sker i detta nu och det ser rätt lovande ut. Jag gläds åt hur bra folk hjälps åt sig för att ordna fram bete och foder åt djuren. Våra får går det än så länge ingen nöd på. De betar nu på annan mark i byn. Flera andra har erbjudit oss markplättar att beta av – ifall solen fortsätter att bränna och inget gräs mer växer.

David Jonstad

2 reaktioner till “På liv och död när extremväder blir normalväder”

  1. Tänkt samma tanke mer än en gång senaste månaderna. Håller på och läser om ”Kollaps” samtidigt som nyhetsrubrikerna duggar tätt – värsta torkan, missväxt, nödslakt, osläckbara skogsbränder. Samtidigt håller samhällsstrukturen på att fallera i många sektorer – skola, vård, omsorg. Främlingsfientliga partier på frammarsch över hela Europa. Jag fruktar för utgången i höstens val och är tyvärr rätt pessimistisk i min framtidstro… Fortsätt skriva, gillar att läsa dina inlägg. Tack.

  2. Gå in på Arktic News här träffar man de som står i forskningsfronten och som under flera år försökt säga hur allvarligt läget är. Vi är förda bakom ljuset av IPCC och politiken. Kom en FN rapport i våras där FN: generalsekreterare gick ut och sa att klimatförändringarna är ett dödligt hot mot allt levande. Jag läste rapporten 78 sidor minst sagt kuslig läsning. Påven är den enda officiella person i ledande ställning som gått ut på samma sätt annars hukar mest politiken i buskarna. Blir säkert på ett annat sätt nu men risken är att det bara blir mer av samma sort och inte genomtänkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.