Säga vad man vill om kapitalismen men den föder en fantastisk kreativitet när det gäller att hitta på nya grejer att sälja. Om världsekonomin ska växa med två-tre procent varje år måste den också få folk att köpa dubbelt så mycket som de gjorde för tjugo-trettio år sedan. Det är därför marknaden gör allt mer desperata försök att erbjuda alla tänkbara och otänkbara produkter som kanske kan suga ut några extra kronor ur ännu inte helt utnyttjade nischer. Så uppstår 3D-pannkake-skrivaren (som skriver ut pannkakor i valfri form), uppblåsbara enhörningshorn att klä ut sin katt i, guldplätterad lax med whiskysmak och en särskild kylväska för vattenmelonen när man ska på picknick. Samt för det stora marknadssegmentet ”föräldrar med bäbisar och för mycket pengar”: en potta med inbyggd hållare för paddan.

Krönika i Dala-Demokraten 15 juni 2018

Följer man hashtaggen #extremecivilisation på Twitter får man fler exempel på hur vårt konsumtionsglada samhälle tar sig allt mer absurda uttryck. En kategori för sig är prylarna som digitaliserats, internet of things som det kallas. Det som trendnissarna spår som internets nästa expansion – den som går rakt in i våra saker. I ett hjälpforum lyder rubriken ”Kan inte logga in på Google Calendar på mitt Samsung-kylskåp” varpå en lång tråd följer med försök att hjälpa kunder som köpt kylskåp med inbyggt internet och som nu har problem med felmeddelanden om misslyckade uppdateringar av mjukvaran. ”Har du provat att starta om kylskåpet?”, föreslår supporten.

En man i England delade här om året med sig av de dråpliga försöken att koka te med hjälp av en wifi-uppkopplad vattenkokare (bara att slå på via en app!). Elva timmar tog det – innan allt teknikstrul hade blivit löst och teet kunde avnjutas.

Antingen är detta följden av ett samhälle som blivit så framgångsrikt att vi obekymrat kan ploja runt hur vi vill. De resurser som plojandet förutsätter – tid, energi och råvaror – finns ju i överflöd.

Eller så är det motsvarigheten till det frosseri som brukar uppstå i sönderfallande samhällen. På samma sätt som romarna kalasande på giraffkött från Nigeria medan barbarerna stadigt flyttade sina positioner allt närmare imperiets centrum.

I författaren PD James dystopiska roman ”Children of men” är undergången orsakad av att mänsklighetens fortplantningsförmåga har förstörts – kvinnor blir inte längre gravida. Efter två decennier utan barn härjar krig och kaos runt om i världen, förutom i vissa stängselomgärdade områden där civilisationen fortfarande står upprätt med en viss känsla av normalitet. När Alfonso Cuarón år 2006 gjorde sin lysande filmatisering av ”Children of men” anlitade han en reklambyrå för att ta fram de köpbudskap som skymtar förbi i bakgrunden. Reklamfilmerna i denna mörka framtid handlar om märkeskläder för hundar och katter (”vårkollektionen”), plastikkirurgi (”forever young”), självmordspillret Bliss (”hapiness in a pill”) och bananer som inte växt i näringslösning (”earth grown bananas”).

I filmen råder inget tvivel om att vi befinner oss i en dystopi och reklamen blir därför just så absurd som den är menad att vara. I vår tid däremot är det otydligare. När gränserna för vad som kan säljas hela tiden flyttas fram är det inte alltid så lätt att veta i fall en chokladfontän i julklapp till syrran är en kul idé.

Kanske är det så att vi lever i en satirisk dystopi, vi förstår det bara inte. Att det finns analblekningsmedel att köpa i denna värld är i så fall en inte särskilt subtil ledtråd.

David Jonstad