Superrika och superrädda

De har köpt motorcykel, guld och vapen. Och mat. Motorcykeln för att kunna fly stan när paniken slår till och alla vägar kloggar igen. Guldet för att fortfarande känna sig rik. Vapnen för att kunna döda de som försöker ta deras mat.

Krönika i Dala-Demokraten 26 mars 2017

Så ser det ut när USA:s superrika förbereder sig för en framtida finanskrasch, naturkatastrof eller vad gudarna nu har i beredskap. Toppchefer i Silicon Valley, riskkapitalister och finansfolk från Wall Street vittnar i en lång artikel i The New Yorker om hur det som för några år sedan ansågs kufigt nu har blivit vardagsmat. Man vill vara redo när det smäller.

De som gått några steg längre har en fulltankad helikopter inom räckhåll, redo att ta dem till en bunker eller ett avlägset placerat hus. Andra har köpt lägenheter i ”Survival Condo Project”, en ombyggd militär silo, femton våningar hög, som kan stå emot kärnvapen. ”Det är ren avslappning för de ultra-rika. De kan komma hit, det finns beväpnade vakter utanför. Ungarna kan springa runt”, förklarar vd:n som är igång med att bygga en ny överlevnadsbyggnad, tre gånger större. Efterfrågan tycks stor.

Man kan fråga sig: Vet de i samhällets topp något som vi inte vet?

Nja, jag tror att det mest handlar om elitpanik – det vill säga när personer i samhällets toppskikt fruktar att deras legitimitet och rikedom ska tas ifrån dem ifall den nuvarande ordningen omkullkastas. Begreppet elitpanik är myntat av katastrofsociologen Kathleen Tierney som konstaterar att de som blir räddast i katastrofsituationer är samhällseliten och att denna därför utgör det största hotet mot andra människor. I elitens huvud är det mest skrämmande inte själva katastrofen, vilken den än må vara, utan de ordningsstörningar som blir följden. De är besatta av tanken på plundring och egendomsbrott och visar en beredvillighet att ta till dödligt våld, enligt Tierney.

Elitpaniken är inte svår att förstå. Aldrig tidigare har ojämlikheten i världen varit så stor och makten och rikedomen samlad hos så få. Samtidigt har det förmodligen aldrig funnits så många potentiella katastrofer som ligger på lur. Allt från de närmast väntade i form av nya finanskrascher och klimatrelaterade naturkatastrofer till mer svårbedömda som cyberattacker och pandemier.

Som en före detta Facebook-chef uttrycker det i New Yorker-artikeln: ”jag tror att personer som är särskilt insatta i hur samhället verkligen fungerar förstår att vi skrinnar på väldigt tunn kulturell is just nu”.

Denna insikt är dock inte förbehållen eliten. Att det högteknologiska samhället är sårbart och att det är klokt att ”preppa” – att skaffa sig en förmåga att hantera större och mindre störningar – är det många som har förstått. Sedan några år tillbaka uppmuntrar rentav myndigheter och kommuner till en sorts folkhemsprepping – du bör klara dig 72 timmar ifall viktig infrastruktur slås ut. Skillnaden ligger i vad det är man förbereder sig för och hur man gör det. Det finns ingen motsättning mellan att se om sitt eget hus och att också bry sig om andra – det första är ofta en förutsättning för det andra.

Elitens sätt att ”apokalyps-försäkra sig” blir däremot en spegelbild av deras värderingar och deras syn på andra människor. Och det är ingen vacker bild. Dessutom – bortsett från de moraliska aspekterna – är det förmodligen dåligt investerade pengar. Historien tyder på att de som klarar sig bäst i katastrofsituationer inte är de med mest guld och vapen, utan de som är kompisar med sina grannar och som inte ser andra människor som hot utan som möjliga samarbetspartners.

David Jonstad

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s