Välfärd utan tillväxt

TVÄRDRAG | Västvärldens tillväxtparadigm är oförenligt med målet om en hållbar värld då alla vinster äts upp av den ökade konsumtionen. David Jonstad om hållbarhetsforskaren Tim Jacksons enkla men ändå radikala slutsats.

Det är inget nytt att det finns gränser, men i denna gränslöshetens tidsålder verkar det ha glömts bort. Endast brist på kreativitet och entreprenörskap tycks kunna hindra den mänskliga expansionen. Särskilt gränslös anses ekonomin vara. Den eviga ekonomiska tillväxten är i dag lika självklar som politisk målsättning som den är omöjlig i en värld med fysiska gränser. Detta är som sagt inget nytt. Sedan 1970-talet har ekonomer, forskare, politiker och andra med jämna mellanrum försökt påpeka tillväxtens gränser. Förgäves.

När nu ytterligare en våg av tillväxtkritik börjar skölja in i samhället är förutsättningarna andra. De tidigare teoretiska gränserna går plötsligt att ta på – ekonomikrisens arbetslöshet, den söndertorkade jorden i klimatkrisens spår och ett oljepris som kryper upp mot nya rekordnivåer. Tillväxttanken är utmanad i grunden.

– Det är den avgörande frågan. Den viktigaste frågan genom tiderna, säger Tim Jackson.

Han är professorn i hållbar utveckling som för den brittiska regeringens hållbarhetskommission skrivit rapporten ”Prosperity without growth” som i höstas byggdes ut till bok. Enligt kollegorna har Tim Jackson uppnått en sorts rockstjärnestatus inom den politiska debatten i Storbritannien. En respekterad dissident som mitt under lågkonjunkturen vågar gå på tvärs mot det som många menar är den enda lösningen – att stimulera konsumtionen.

– Vi borde göra saker annorlunda i stället för att fortsätta göra det som ledde till finanskrisen. En av orsakerna till krisen var tillväxtjakten, jakten på ökad konsumtion. Vi ökade skuldsättning för konsumtenter och för staten så att konsumtionstillväxten kunde hållas igång. Det faktum att så få reflekterar över det nu är galet. Och det är bara den ekonomiska biten. Sen är det klimatet, resurserna… Tillväxtekonomin spelar en så stor roll för allt detta, så det är bokstavligen den viktigaste frågan att titta på.

”Prosperity without growth”-rapporten är radikal i sitt slag, särskilt som den ges ut av en regeringskommission. Den nöjer sig inte med att kritisera BNP-begreppet och löst prata om nya välfärdsmått. Den säger rent ut att fortsatt ekonomisk tillväxt i den rika delen av världen inte är möjlig och föreslår en politik som innebär långtgående omfördelning av resurser, sänkt arbetstid, nya ägandeformer och ett omfattande värderingsskifte.

Samtidigt är Tim Jackson ödmjuk inför det faktum att samhället i dag är beroende av tillväxt för att fungera. ”Tillväxt må vara ohållbart, men ’nerväxt’ förefaller vara instabilt.” Den inneboende dynamiken i vårt nuvarande kapitalistiska system pressar det mot ett av två lägen: expansion eller kollaps. Ett dilemma som förmodligen är en av de viktigaste förklaringarna till varför det är så svårt att ta itu med tillväxtfrågan. Men, som Tim Jackson konstaterar, vi kommer inte runt den och att fortsätta som vanligt är inte längre något alternativ.

Till skillnad mot många andra som diskuterar ekonomi har Tim Jackson ett energiperspektiv i grunden. Han inledde sin karriär som fysiker inriktad på energiförsörjning, men när hans studiekamrater sögs in i kärnkraftsindustrin intresserade sig Tim Jackson i stället för den förnyelsebara energin. Det var det som fick honom att inse att det inte räcker med att bygga ut produktionen av förnyelsebar energi för att komma bort från oljan och kolet.

– Man måste kolla på efterfrågan av energi också. I ett decennium forskade jag på förnyelsebar energi och ytterligare ett decennium på hållbar konsumtion. En av de frågor som dök upp var om hållbar konsumtion handlar om att konsumera annorlunda eller om det handlar om att konsumera mindre. Och om det är möjligt att leva ett bättre liv utan att konsumera mer.

Vilket ledde in honom på tillväxtspåret. Under 1990-talet arbetade han med att ta fram ett grönt BNP-mått för Storbritannien och Sverige. Därefter arbetade han inom hållbarhetskommissionen med att undersöka psykologin kring konsumtionsbeteenden och fick en del svar på frågorna ovan. Sambandet mellan ökad konsumtion och välmående i ett samhälle tenderar att avta efter att människors grundläggande materiella behov blivit tillfredställda. Västvärlden har blivit flera gånger rikare det senaste halvseklet utan att nivån av välmående har gått upp. I vissa fall har det tvärtom sjunkit. Forskningen tyder på att det finns många baksidor med ett överkonsumerande samhälle. Flera studier visar att personer som hyser materialistiska värderingar – som hög status och ekonomisk framgång – mår sämre än andra. Tim Jackson citerar psykologen Tim Kasser som påvisat att det som skapar välmående snarare är motsatsen till materialistiska värden: tid med familj och vänner, självförverkligande och en känsla av delaktighet i samhället.

Ändå verkar stödet vara starkt för en samhällsmodell där ekonomin hela tiden växer, trots att det finns en växande missnöje med den moderna ekonomins draksådd i form av tuffare krav, tidsstress och konsumism. Varför?

– Ett skäl är att vi vill ha en känsla av framgång. Vi är beroende av denna känsla. Den spelar en viktig roll på flera sociala och psykologiska sätt och det är den framgångsidén som vi har byggt samhället på under de senaste decennierna, säger Tim Jackson.

Ett annat skäl, menar han, är att vi ständigt uppmuntras att omfamna denna framgångsvision.

– Det är inte så att vi är totalt hjärntvättade av reklammakarna, men det är en process där även signalerna från regeringen är att man ska gå ut och shoppa för att motverka den ekonomiska nedgången och där industrin talar om för oss vad vi behöver för att leva det goda livet. Det är väldigt förföriska budskap som alla pekar i samma riktning.

Sedan Prosperity without growth-rapporten kom ut har den diskuterats på vitt skilda arenor. Tim Jackson har åtskilliga gånger talat inför grupper inom finans- och företagsvärlden vars reaktioner han beskriver som ”försiktiga”.

– Det intressanta med företagsfolk är att de tänker väldigt strategiskt och därför kan förstå analysen. Samtidigt är de begränsade av de affärsmodeller som de arbetar under. Jag får intressant respons från dem, men det är inte så att de ställer sig upp och håller med offentligt. I så fall gör de det i privata konversationer.

Svårast har det varit att förklara tillväxtens gränser i den politiska sfären där framgångsmyten verkar vara som bäst cementerad. Tim Jackson berättar hur politikerna i regeringen reagerade rätt ilsket när han första gången pratade inför dem.

– Sen verkade de åtminstone greppa vissa delar och bad om nya möten. Man kan säga att det har varit en härdande process att träffa dem.

Om han hade talat inför det politiska toppskitet i Sverige skulle han med hundra procents säkerhet få veta att vi i Sverige minsann visat att det går att öka tillväxten och samtidigt minska utsläppen. En del av förklaringen till detta, hade Tim Jackson kunnat svara, är att en stor del av de utsläpp som vi konsumerar i Sverige bokförs i andra länder – där varorna som vi köper har producerats. Det ser därför ut som utsläppen minskar när de i själva verket bara flyttats utanför Sveriges gränser.

I en ny studie som publicerades i den amerikanska vetenskapsakademins tidsskrift PNAS i mars pekas rentav Sverige ut som ett av de länder som är bäst på att ”oursourca” sina utsläpp. Omkring en tredjedel av konsumtionsutsläppen är importerade – även efter att utsläppen som är inbäddade i svensk export räknats bort.

Visst kan Sverige, liksom flera andra länder, uppvisa en minskad koldioxidintensitet, det vill säga hur mycket koldioxidutsläpp som görs per BNP-enhet. Men det är inte i närheten av vad som är nödvändigt, menar Tim Jackson, eftersom den växande ekonomin äter upp de vinster som görs i form av energieffektiviseringar och en ökad andel förnyelsebar energi. Detta hänger också ihop med det som brukar kallas rekyleffekten. När något blir mer effektivt, säg bränsleförbrukningen i en bil, så sänks samtidigt kostnaden för att köra bilen vilket gör att folk kan köra mer.

– Systemets dynamik innebär att vi tvingas springa snabbare och snabbare bara för att kunna stå kvar på samma plats.

Ett annat argument som tillväxtförespråkare brukar föra fram är att ett skifte från varukonsumtion till tjänstekonsumtion skulle göra att ekonomin successivt minskar sin resursförbrukning och sina utsläpp. Är inte det en möjlig lösning på dilemmat? Tim Jackson menar att helt klart finns en potential i en mer tjänstebaserad ekonomi – att det faktiskt är en del av lösningen – men om en sådan verkligen skulle innebära minskande utsläpp och resursförbrukning i den takt som krävs beror väldigt mycket på vilken typ av tjänster det gäller. Han pekar på tre viktiga typer av tjänster:

1) Finansiella tjänster. Dessa är vid en första titt hyfsat resurssnåla, men studerar man dem närmare är det uppenbart att en förutsättning för att skapa värde i dessa tjänster till exempel är handel med råvaror som bygger på aktiviteter vilka kräver mycket resurser.

2) Fritidstjänster. Det är här vi gör av med pengarna när vi stillat våra grundläggande behov – den snabbast växande sektorn i avancerade ekonomier. Men fritidstjänsterna är sällan särskilt utsläppssnåla. Dels reser folk mycket på sin fritid, dels hänger många fritidsaktiviteter tätt ihop med energiförbrukning av olika slag och dels bygger denna industri på att folk inte bara gör saker utan också att de köper saker: semestershopping.

3) Slutligen, de personliga tjänsterna. De som faktiskt kan vara verkligt utsläppssnåla. Till exempel tjänster människor emellan som inte behövt resa långt för att utföra eller utnyttja dem: fotmassage eller psykoterapi. Och visst, säger Tim Jackson, de finns verkligt koldioxidlätta tjänster, men de är inte särskilt bra för tillväxten. Inom EU har sektorn för personliga tjänster sedan mitten av 1990-talet haft en negativ tillväxt. När ekonomier blir mer servicebaserade så saktar det ofrånkomligen ner tillväxten.

– Det bästa man kan säga om idén att koppla isär tillväxt från resursförbrukning och utsläpp är att det är ett rejält önsketänkande. Jag är nöjd med att lämna det där, som en enorm utmaning. Folk får gärna bevisa att det går att genomföra, men bevisen ser inte särskilt övertygande ut.

Så hur ser den då ut, ekonomin som inte bygger på ständig tillväxt? Och vad kallar man den?

– En hållbar ekonomi, duger gott, säger Tim Jackson. I boken använder jag också ordet Askungen-ekonomi. Med det menar jag att många av de aktiviteter som en hållbar ekonomi skulle bestå av faktiskt redan finns där. Sådana som är resurssnåla, förankrade i lokalsamhället och som har potential att få samhället att blomstra – men som är nedvärderade till andra klassens medborgare i den existerande ekonomin eftersom de inte skapar tillväxt. De så att säga sopar upp askan vid eldstaden medan de fula styvsystrarna går på bal.

Tim Jackson är dock ingen revolutionär. Han vill inte skicka styvsystrarna till giljotinen. De nödvändiga förändringarna för att skapa en hållbar ekonomi kommer utan tvekan att bli omvälvande, men han menar att de till största delen måste göras inom de befintliga politiska strukturerna. Något annat har vi inte tid med och kan vi inte chansa på.

I ”Prosperity without growth”-rapporten ges en lång räcka av politiska förslag som det går att genomföra mer eller mindre på direkten. Tim Jackson utstrålar en kontrollerad desperation över den trögheten som världen möter de sammanstrålande kriserna med. Känslan av desperation förstärks av att jag gör intervjun i Köpenhamn, mitt under klimatmötet i december dit världen riktat all sin politiska potens för att ta itu med ett gemensamt hot. Utan att lyckas över huvud taget.

Världen lär misslyckas igen – om den inte tacklar tillväxtfrågan. Det är som Tim Jackson säger, ”vår tids viktigaste uppgift”.

David Jonstad

Tim Jacksons tre steg för en hållbar ekonomi

och några exempel på vad de skulle innebära

1. Etablera gränserna

Sätt upp tak för resursförbrukning och utsläpp och integrera detta i ekonomin. Tim Jackson anser att ransonering av utsläppen, både globalt och nationellt, är en nödvändighet. ”Exakt hur det kommer att se ut är inte helt klart, men den grundläggande logiken är klar: Vi måste etablera ett tak för utsläppen och under det måste utsläppen ransoneras. Det är en ofrånkomlig dynamik.”

2. Fixa den ekonomiska modellen

Slopa fokuseringen på att stimulera sektorer som ger hög tillväxt och ökad produktivitet. Investera i stället i en strukturell omställning mot resurssnåla och arbetsintensiva aktiviteter. Mät ekonomisk och social framgång med andra måttstockar än BNP.

3. Ändra den sociala logiken

Skydda och skapa nya gemensamma offentliga platser och serviceinträttningar. Stöd lokala företag och lokalt fungerande ekonomier. Motarbeta konsumtionskulturen genom hårdare regleringar av reklam. Tackla inkomstklyftorna med omfördelning: ”Ojämlikhet är en stor barriär för förändring”.

TRE MYTER

Vi måste ha tillväxt därför att…

… de fattiga i världen ska kunna ta sig ur fattigdomen

Att öka tillväxten i rika länder är inget särskilt effektivt sätt bekämpa fattigdom på. I sin rapport Growth isn’t working visar New Economics Foundation att en global tillväxtökning på 100 dollar inte ger mer än 60 cent till de nästan en miljard människor som lever på mindre än en dollar om dagen. Med andra ord: för att göra de fattiga lite mindre fattiga måste de rika bli väldigt mycket rikare. Ett mer effektivt sätt att minska inkomstklyftorna är att omfördela resurser från rika till fattiga. Ett annat är att skapa utrymme för tillväxt i fattiga länder genom att inte öka tillväxten i rika länder.

… om vi inte konsumerar mer blir det arbetslöshet

Det är säkert sant med de nuvarande ekonomiska strukturerna i samhället, men vad händer om man förändrar dessa? Något som skulle skapa många nya jobb är offentliga investeringar i en grön omställning. En annan förändring som skulle väga upp förlusten av jobb i konsumtionsekonomin är att sänka arbetstiden – att dela på jobben. Den kanadensiska miljöekonomen Peter Victor har i en studie undersökt en modell för nolltillväxt i Kanadas ekonomi. I modellen stiger arbetslösheten när tillväxten minskar – de första åren. Men genom förändringar av strukturerna på arbetsmarknaden, bland annat en arbetstidsförkortning, börjar arbetslösheten snart att sjunka för att efter omkring femton år komma ner på hälften av vad den var från början.

… annars måste vi byta ut det kapitalistiska systemet (vilket vi inte har tid med/vilket det saknas alternativ till)

Enligt Tim Jackson skulle kapitalismen – så som vi känner den i dag – knappast överleva ett skifte till en hållbar ekonomi. Men, och detta är viktigt, kapitalismen måste inte nödvändigtvis se ut som den gör i dag. Flera kapitalistiskt inriktade ekonomer, exempelvis William Baumol, menar att tillväxt inte är något absolut krav för ett kapitalistiskt system där produktionsmedlen huvudsakligen ägs av privata intressen. Historiskt sett har kapitalistiska ekonomier överlevt såväl nolltillväxt som nerväxt.

Tidigare publicerad i Tvärdrag nr 1/2010.

Advertisements

One thought on “Välfärd utan tillväxt”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s