David Graeber
Skuld – De första 5000 åren
Daidalos
Vad är det vi använder varje dag, utan att veta vad det egentligen är, varifrån det kommer och hur det från början kom till? Rätt svar är naturligtvis: pengar.
Än värre är att om vi försöker ta reda på vad pengar är och varifrån de kommer är risken stor att vi blir vilseledda. Om man inte anat detta förr gör man det efter att ha läst David Graebers Skuld – De första 5 000 åren, nu översatt till svenska. Det är ett mäktigt upplysningverk, en effektiv mytdödare och underhållande världshistoria – allt i ett.
Med Skuld under armen, låt oss börja med pengarnas ursprung. Varför pengar?
Skolböckerna i ekonomin säger att pengar uppfanns av folk som tyckte byteshandel var för krångligt. Problemet är det ingenstans finns några belägg för detta. Däremot finns det gott om belägg för att de flesta samhällen har klarat sig finfint utan pengar. De har i stället fördelat varor och tjänster genom ett ömsedigt beroende grannar emellan – gåvoekonomier snarare än bytesekonomier. Pengarna kommer in i bilden först med de stora civilisationerna och då först som kreditpengar, i princip folk som handlar på krita av staten. De fysiska pengarna kommer senare och då som ett resultat av stater som präglar mynt för att finansiera sina krig.
Också kring skapandet av pengar är förvirringen stor. Skolböckerna säger en sak, verkligheten en annan. Antropologen Graeber visar övertygande hur dagens ekonomiska system grundlades för flera hundra år sedan genom att stater gav sina banker makt över pengaskapandet. I dagens avreglerade finanssystem trollas pengarna fram med en knapptryckning på bankkontoret varje gång någon beviljas ett lån. Vilket är en del av förklaringen till dagens accelererande skuldkris och dessutom till finanssystemets inbyggda krav på att ekonomin ständigt måste växa för att inte kollapsa. Utan tillväxt går det ju inte att betala tillbaka de skulder som pengarna representerar.
Historiens första experiment med kreditpengar skapade med tiden så mycket instabilitet att härskarna med jämna mellanrum tvingades dra ett streck över skulderna för att undvika samhällskollaps. Intressant nog har sådana idéer nu tagit klivet ur marginalerna och in i finrummen. Från självaste Internationella valutafonden – den största skuldindrivaren – kommer rapporter om hur dagens skuldpengar skulle kunna ersättas av statligt utgivna pengar. Det skulle innebära en finansiell revolution och rycka makten från några av dagens mäktigaste. Men, antar jag att man resonerar, det är kanske det enda sättet att hindra en annan och mer långtgående revolution.
Att skulden är ett tvåeggat vapen är bara en av många omskakande insikter i David Graebers Skuld.
David Jonstad
David Jonstad 
Hej, jag för min del tror att männniskan har överskattat sin förmåga att ta och behålla kontroll över så abstrakta saker som ekonomin(med inbyggt tillväxtkrav) är. Experterna låtsas veta vad som kommer hända, men de har ständigt fel.. SOm du skriver har vi redan sett effekter av detta(man tvingas avskriva skulder mm). Vi har åtagit oss så krångliga och okontrollerbara system att vi inte klarar av dem, Människan lider av hybris. Egentligen är vi bara ett högt stående djur och jag tror vi har tagit oss vatten över huvudet. Vi är ju ”dummare” än daggmaskar och andra vettiga ”enklare stående” varelser. Vi är inne i nåt okontrollerbart. Och tyvärr får detta effekt på den enskilda människans handlingar. På privatplanet lever vi med lån och miljöbeteende som vi inte har kontroll över. Vi är inne på en farlig linje, detta kommer inte hålla.
Min reaktion blir att dra sig tillbaka till landet och ett enkelt överskådbart liv. Tror du är inne på detta också? Du håller väl på att dra dig till landsbygden odla själv mm? Ja än så nöjer jag mej med kolonilotten men känner mer och mer att jag skulle ha ett bättre naturligare liv ute på vischan. Människor i allmänhet mår tydligen inte bra av den här livsstilen heller. VI lever på ett alltför”abstrakt” plan. Tror vi i en framtid kommer att TVINGAS flytta ut till landsbygd för att överleva, odla, börja från början… Hälsn Margareta
Människor kommer lätt överens om att det är klokt att öka komplexiteten i samhället. Forskning, vetenskap, intellekt och mera betyder, dvs tolkas som, att den egna kapaciteten ökat. Innebörden är att man ändrat de egna villkoren. Däremot har vi aldrig, vad jag vet, kommit överens om att sänka komplexiteten. Vår samlade kunskap och förbättrade kunskap säger oss aldrig att kapaciteten är lägre än vad vi antagit tidigare.
Eftersom vi alltid går upp i komplexitet når vi maxläget. Tainter säger hur det sedan måste gå.
Min tes är att nationalstatens viktigaste uppgift är att hålla balans på den komplexitet folk lever med. Jag anser att nationalstaterna i allmänhet misslyckas och dessutom strävar ytterligare åt fel håll genom att exempelvis sträva efter att öka den som i fallet med projektet EU och framför allt undfallenheten mot globaliseringen. (Om detta redan är någon annans tes tillhör tesen denne och jag är en anhängare.)
”Men, antar jag att man resonerar, det är kanske det enda sättet att hindra en annan och mer långtgående revolution.”
Här tror jag du drar frågan ut i spekulationernas träskmarker. Och håller så tanken kvar i de tankemönster att stora förändringar måste ske genom revolutioner, omvälvande och våldsamma förlopp.
Förslaget till förändring som du ger är det vi verkligen måste bita oss fast i och skapa kunskaper och folklig enhet om. Dvs. Bankerna skall bara låna ut vad de redan har. Och den lagliga regeringen skapa och kontrollera våra riktiga skuldfria pengar, lagliga betalningsmedel, ”legal tender” som duger till att betala skatter.
Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har möjligheten att förstå vad som sker bakom de finansiella draperierna varit större. Det är den förlamande skuldkrisen som visar hur systemet fungerar. Förmår vi inte bygga upp den kritiska massa av kunskaper som behövs för förändring kommer aldrig någon annan att kunna göra det heller.
Därför hjälp till att skapa en medborgarrättsrörelse för att erövra makten över pengarna.
Detta är också första steget på att lösa Marcus, stora, verkliga dilemma.