SVT DEBATT | ”Världen är på väg in i en djup energikris. En lång rad tunga organisationer, däribland den amerikanska försvarsmakten, spår att tillgången på billig olja drastiskt kommer att minska inom det närmaste årtiondet. Det vill säga, det kommer att uppstå brist på den energi som är en förutsättning för såväl nödsystem som möjligheterna att begränsa skadorna av ett kärnkraftshaveri.” Det skriver Klimatmagasinet Effekts chefredaktör David Jonstad.

Det som skrämmer mig mest med kärnkraftsanhängare är att de är så säkra på säkerheten. Deras näst intill religiösa tro på att komplexa högteknologiska system är bra och säkra i sig, just för att de är så högteknologiska och komplexa. Man förutsätter också att människan har förmågan att i alla situationer – även de som ligger en bit in i framtiden och som vi inte vet något om – kommer att kunna hantera dessa komplexa system utan stora risker för andra.

Anhängare av kärnkraft tar såklart med i beräkningen att teknik av alla slag kan sluta fungera av olika skäl, men räknar då med att något reservsystem kickar in i dess ställe.

När tsunamivågen rullade in över kärnkraftverket Fukushima i Japan och slog ut kylsystemet stod inte mindre än tretton dieseldrivna reservaggregat redo att hantera situationen – samtliga aggregat havererade. Och så visade det sig (igen) att kärnkraften inte är så säker trots allt – när det oförutsedda inträffar.

Författaren Nassim Nicolas Taleb kallar fenomenet för en svart svan. Den oförutsedda händelsen som ingen räknat med och som därmed ingen hade förberett sig på.

I världen finns 442 kärnkraftverk, de flesta ligger – precis som Fukushima – väldigt nära havet.

Inom de närmaste decennierna kommer klimatförändringarna att orsaka kraftigare stormar, fler översvämningar, högre havsnivåer, mer skogsbränder och ett dussin andra händelser som är konsekvensen av ett klimatsystem ur balans.

Samtidigt tyder det mesta på att världen är på väg in i en djup energikris. En lång rad tunga organisationer, däribland den amerikanska försvarsmakten, spår att tillgången på billig olja drastiskt kommer att minska inom det närmaste årtiondet. Det vill säga, det kommer att uppstå brist på den energi som är en förutsättning för såväl nödsystem som möjligheterna att begränsa skadorna av ett kärnkraftshaveri.

Utöver det finns många andra skäl till att framtiden förmodligen inte kommer att bli så som många räknar med – särskilt inte kärnkraftsanhängarna.

Inget kan försvara de enorma risker som kärnkraften utsätter vårt samhälle för, men man skulle åtminstone kunna ha en viss förståelse om det plötsligt dyker upp svarta svanar. Det är dock inte fallet nu. Riskerna med kärnkraften är väl beskrivna. För fyra år sedan varnade seismologer i Japan att den katastrof som nu inträffar i de japanska kärnkraftverken var högst trolig på grund av jordbävningar. Man påpekade också att såväl industrin som regeringen kraftigt underskattade de stora riskerna.

På samma sätt finns gott om varningar för hur sårbart vårt samhälle är, särskilt med tanke på hur oviss framtiden är. Det gäller inte bara kärnkraftsanläggningarna utan många av de högteknologiska system som vi har gjort oss beroende av. Minns exempelvis vad vulkanmolnet från Eyjafjallajökull gjorde med Europas flygtrafik våren 2010.

Världen kan vara glad att katastrofen denna gång inträffar i ett land och i en tid där det än så länge finns resurser att i viss mån situationen. Det är inte säkert att så är fallet nästa gång.

David Jonstad

Publicerad på SVT Debatt, 14 mars 2011