Folkets aptit på tv-bilder av härligt lantliv är stor och växande. Men, har jag konstaterat den senaste tiden, det har börjat knorras en del över dessa bilder ute i stugorna. Åtminstone bland folk jag har omkring mig, som också bor på landet och som trampar sina leriga gårdsplaner och skitiga lagårdar till vardags. Det går liksom inte att låta bli att reta sig en aning på hur oerhört lätt och frejdigt livet på landet ter sig på tv-skärmen – att allt är så mycket välputsad fasad.
Krönika i Grus & Guld nr 3/2021
Samma knorr kan nog förresten höras lite varstans hos alla som under de senaste åren makat sig upp ur soffan och faktiskt gett sig i kast med projekt snäppet mer ambitiösa än tre pallkragar. De inspirerande tv-scenerna i perfekt ljus sätter sig lätt i halsen när det visar sig hur mycket som kan gå fel. Och vilket sabla slit det emellanåt kan vara att få rätt saker att växa ur jorden.
Det är hög tid att bredda denna genre av livsstilsprogram. Mandelmanns behöver få ett mer verklighetsnära och osminkat komplement. Låt mig därför presentera: Trädgårdsakuten. Tänk tv-program som Arga snickaren, Supernanny och Konsten att städa, men nu med annat än vilda barn och livsfarliga eldragningar att hantera.
Jag kan lätt plocka exempel på tänkbara teman ur mina egna erfarenheter av att flytta ut på landet och glad i hågen dra igång en massa projekt, både i form av odlingar och att skaffa djur. Bli övermannad av kvickrot, tröttas ut av krångliga system för utfodring till djuren, chockas av snigelinvasion och en massa annat. Efter sex år har vi börjat få ordning på en hel del, men det hade inte varit fel med professionell hjälp från början. Och jag är knappast den enda som är i behov av lite sund folkbildning i självhushållning.
Snarare än att låta tittarna förfasas och roas över folk som trasslat till det för sig skulle programmet ge värdefulla verktyg. Inte bara för att kunna fixa alla de rent praktiska aspekterna bakom det härliga lantlivet, men framför lära ut systemtänkande. En sådan sak som en köksträdgård är ju inte något isolerat. Den hänger ihop med resten av platsen och alla som finns där liksom med väder och vind. Lägger man ihop alla delar: resurser (jord, arbetstid, pengar och så vidare), behov och förutsättningar blir det en rätt avancerad ekvation. Som snygg fasad gör den sig inte, men den är betydligt mer intressant.
David Jonstad
Tillägg: Upptäckte att Tv4 lanserar ett program som i någon mån är det jag efterlyser: En bondgård mitt i stan där vi får ”följa tre familjer som under ett halvår ska försöka förvandla sina trädgårdar till självförsörjande stadsbondgårdar”. Premiär 19 oktober.
Foto (bilden överst på sidan): vetcw3/Wikimedia Commons
David Jonstad 
Håller fullständigt med!! Kommer ihåg fotkvalster bekämpning och lusangrepp med mindre behag. Det är verkligen inte så himla enkelt som det ser ut. Mer verklighet skulle absolut göra att man inte är så blåögd och blir bättre förberedd.
Väldigt bra tänkt! Allt är inte pluttegulligt och rosenskimrande bara för att man bor på landet. Ska bli intressant att se den nya serien, om den kan ge lite mer verklighet.
Visst är det knöligt med egenodlad mat. (och härligt!)
Jag tror att det i mångt och mycket har att göra med ett förakt från stad mot land. Akademiker hyllas för att de kan stava svåra ord och får komfortabla kontor, medan bönder och andra matproducenter (och hantverkare) hånas i det offentliga samtalet. Barn och ungdomar stimuleras att ”läsa vidare” om de kan, istället för att satsa på ett praktiskt yrke.
Som om det inte är intressant och svårt att odla grönsaker eller frukt eller nötter eller spannmål.
Det är jättebra att fler provar på odling och märker att det också är en rik och mångfasetterad kunskaps- och färdighetsdomän.
När blir det odling på schemat i grundskolan, parallellt med övrig hemkunskap, slöjd och matematik?