Bilberoendet är problemet, inte bensinpriset

Just som fyraåringen kryper till kojs säger han oroligt: ”Pappa, jag vill inte sluta åka bil”. Hans syster har snappat upp något om en viss Greta (som hon fått beskriven som en superhjälte) och barnen har nu flera frågor om klimat och politik. Jag har hittills besparat dem sådana bekymmer, men nu säger jag något om att klimatförändringar är när vädret blir konstigt och om vi vill hejda det måste vi bland annat köra mindre bil.

Krönika i Dala-Demokraten 17 juni 2019

Hade jag varit mer agiterande hade kanske reaktionen blivit en annan, men nu är den i varje fall ärlig. Bilen är för barnen en helt naturlig del av vardagen. Den kopplar ihop dem med förskola, släkt och vänner, med simhallar och bibliotek. Att inte åka bil är svårt att föreställa sig för dem, och så även för mig.

Men man behöver inte gå mer än några decennier tillbaka för att hamna i ett samhälle där det i vår by fanns affär, skola och dagis. Ännu när vi flyttade hit för fyra år sedan kunde vi cykla med barnen till en förskola en halvmil bort, men den är nu nerlagd – i enlighet med den centraliseringstrend som kan ses som följden av ett globaliserat samhälle där resurserna hela tiden förskjuts från de små samhällena till de stora. Från folkflertalet till de rika.

Att lägga ner en skolenhet blir ett sätt för kommunen att spara, men innebär samtidigt ökade kostnader för medborgarna när barnen måste köras längre sträckor. Och för varje sådan förändring vallas vi ännu lite längre in i den återvändsgränd som bilsamhället är.

Att folk då reagerar när bensinpriset går upp är fullt förståeligt. Att det leder till uppror är sunt. Synd bara att det blir så felriktat. Ett lägre bensinpris skulle förvisso – här och nu – underlätta för många på landsbygden, men sett ur ett större perspektiv och framför allt på längre sikt får det snarare motsatt verkan. Och det utan att blanda in de ekologiska konsekvenserna. Skälet är ekonomiskt. Möjligheten till transporter formar alla samhällen i grunden. Ju fler mil vi har råd att åka bil desto mer anpassad blir också vår vardag till bilen. Vinsten av sänkt bensinpris skulle snart ätas upp av kostnaden för längre och fler resor när avståndet till handel och service ökar, kollektivtrafiken minskar och städerna suger åt sig en ännu större del av arbetskraft och kapital. Som författaren och debattören Gunnar Rundgren uttrycker det i en kommentar:

”Utbyggnaden av vägnäten och biltrafiken sammanfaller med avfolkningen av landsbygden. Förbättrad infrastruktur underlättar ett områdes integration i den nationella och den globala ekonomin och leder det till en svagare lokal ekonomi.”

Det är samma som på bostadsmarknaden. Höga priser gör det svårt för många att köpa ett boende, men lägre räntor är ingen lösning. Det leder bara till upptrissade priser eftersom folk då kan skuldsätta sig ännu mer för att skaffa ett boende. Samtidigt som de blir än mer ägda av storbankerna.

Kapitalstarka grupper definierar gärna problemen åt oss, så att den till synes självklara lösningen spelar dem i händerna. Men problem kan definieras på många sätt. Exempelvis som att det inte är bensinpriset som är problemet utan bilberoendet, och att lösningen därför handlar om att minska detta beroende. Det är på intet sätt något enkelt och det hänger ihop med andra stora strukturförändringar. Men man kan åtminstone leka med tanken att det uppstår en ny energikris i världen, låt säga som en följd av ett krig mellan Saudiarabien och Iran. Inom loppet av ett år dubbleras priset på bensin. Hur skulle vårt samhälle, och i synnerhet landsbygden, hantera det? Min gissning innehåller sådant som utbredd samåkning och kollektivtrafik, kortare arbetsvecka, nya vård- och skolfilialer och ett uppsving för lokala butiker. En hel del umbärande – säkerligen – men skulle våra liv bli sämre? Och behöver min fyraåring känna sig orolig?

David Jonstad

3 reaktioner till “Bilberoendet är problemet, inte bensinpriset”

  1. Vill du på riktigt hjälpa och lugna din fyraårige son?
    Lyssna då på följande, och åtminstone överväg det som han säger som en faktisk möjlighet. Om du är riktigt djärv så undersöker du påståendena själv och ser om de stämmer.

    Vågar du titta?

  2. Sverige skulle behöva mer decentralisering av befolkningen, det skulle minska både bostadspriserna och stärka kollektivtrafiken på många håll där den idag är dålig

  3. Klockren artikel! Äntligen någon mer som förstår systemet bakom och hur det påverkar massorna. Om fler såg så nyktert på samhället som du hade vi helt klart haft det bättre allihopa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.