Hur många struntjobbare har vi råd med?

Om du skulle strunta i att göra ditt jobb, skulle världen bli en bättre eller sämre plats? Skulle världen över huvud taget bry sig? I fall du jobbar som rörmokare, undersköterska, förskolelärare eller något annat som innebär att du faktiskt ägnar dig åt sådant som har ett direkt värde för andra är det nog inte så svårt att svara på frågorna. Befinner du dig däremot lite högre upp i näringskedjan, med ett visst avstånd till själva produktionen, är det inte alltid lika enkelt. Kanske är du en av de 37–40 procent som i olika studier uppger att om deras jobb försvann hade det inte märkts, eller hade rentav gjort världen till en bättre plats.

Krönika i Dala-Demokraten  7 november 2018

”Bullshit jobs” – det är så antropologen David Graeber benämner dessa meningslösa anställningar som alltså är så vanliga att närmare hälften av västvärldens arbetstagare anser sig ha dem. Hans bok med samma namn ger bland annat en förklaring till hur folk kan ägna så mycket av sin arbetstid på sociala medier med att sprida och kommentera filmsnuttar på människor som gör dumknasiga saker. Förklaringen är att de inte har något viktigare för sig.

De många struntjobben hittar man exempelvis bland kontorsarbetare, folk som befinner sig i chefshierarkin, företagsjurister, inom finanssektorn liksom inom marknadsföring och pr. Där det finns mycket pengar, finns det förmodligen också mycket struntjobb.

Förespråkare för ett kapitalistiskt system hävdar gärna att kapitalism får samhället att fungera mer effektivt genom att det ger incitament att kapa utgifter för att tjäna mer pengar. Förr kunde dessa förespråkare göra sig lustiga över kapitalismens motpol, Sovjet-kommunismen, vars beslut om full sysselsättning ledde till komiskt ineffektiva procedurer i samhället – allt för att upprätthålla ett högt personalbehov. Men skrattar bäst som skrattar sist. Som David Graeber påpekar: nuförtiden är det inom den förment effektiva kapitalismen som horderna av överflödiga löntagare drönar runt. Välbetalda är de dessutom.

Det finns en nästan perfekt inverterad relation mellan hur mycket ett jobb gagnar andra och hur hög lönen är, säger David Graeber i en intervju i The Economist, och tillägger att sådant är vad som skapar en politisk kultur förgiftad av vrede. Särskilt som de som ägnar dagarna åt mindre meningsfulla möten kan vara högst engagerade i att driva upp tempot för de som arbetar på golvet, liksom att spara pengar genom uppsägningar i denna del av personalen. Pengar som sedan används för att kunna anställa ytterligare medarbetare med vaga kontorsfunktioner.

Till detta kan man lägga alla struntsysslor som dumpas på den del av arbetsstyrkan som faktiskt gör något av värde för samhället. Poliser, lärare och läkare hör till de yrkeskategorier som på senare år översvämmats av nypåhittad administration i form av allehanda utvärderingsenkäter, mätverktyg och nya riktlinjer för dokumentation. Liksom kurser för att lära sig de IT-system i vilket administrationen ska bedrivas. Som två företagsekonomer här om året konstaterade i boken Administrationssamhället: det är ett svart hål som slukar en allt större del av samhällets resurser, ”vi riskerar att administrera oss till döds”.

Allt det här kan man tänka på när det dimper ner ytterligare en propå om att folk minsann måste jobba mer, hårdare och längre i livet. Problemet är knappast att vi jobbar för lite. Problemet är att de som skapar verkligt värde – de som tar hand om andra, föder andra och får samhället att fungera – gör det inom ett ekonomiskt system som tvingar dem att bära så många välbetalda struntjobbare på sina axlar.

David Jonstad

10 reaktioner till “Hur många struntjobbare har vi råd med?”

  1. Vi skulle kunna byta ekonomiskt system och se till att sakta börja förändra ”arbetsmarknaden” från struntjobb – till riktiga jobb…med riktiga löner. Men inget går ju att fixa över en natt. Däremot…om vi valde TIDFAKTOREKONOMI, så skulle det börja hända saker i landet.
    Idag beskatter Staten varenda arbetad sekund. DEt skulle INTE behöva vara så. Vi behöver en MOROT för att sätta igång oss själva och för det behövs ett skatte-TAK.

    Staten skulle kunna säga att från och med nästa år kommer allt övertidsarbete utanför 7 timmar per dag att tillfalla den som arbetar.
    Det skulle vara en enorm morot för alla, men speciellt de unga, starka och friska att börja realisera sin drömmar. NÄR dessa människors extra förtjänade pengar kommer ut i den allmänna penningcirkuslationen så kommer ny ekonomisk aktivitet igång.

    Dessa pengar sätter då också andra människor i arbete (jag själv skulle inte orka arbeta så mycket extra men lite då och då för att exempelvis kunna gå till en tavelmakare och fixa alla ramar på tavlor som bara står i kassar för att jag inte har råd att gå till ett proffs med dem).

    En rekordmotor skulle dras igång i Sverige om detta hände, (troligen skulle även kriminaliteten minska). Plötsligt öppnar sig massor av möjligheter för alla idérika och uppfinningsrika människor…överallt…inte bara i storstäderna.

    Istället för att bli ett av världens mest privatskuldsatta folk så hade vi kunnat arbeta ihop till det mesta vi behövde själva.
    Och eftersom pengar faktiskt är hoparbetad TID…av våra LIV, så kan man med fog säga att
    Staten stjäl våra liv ifrån oss via skatterna…och tillåter
    Bankerna att stjäla våra liv ifrån oss via Räntorna.

    Men med ett skatte-TAK som KAlle Gustafson föreslår som en del av Tidskattesystemet så skulle kursen läggas om i landet.

    1. Knappast…då skulle vi ha hört talas om hur det blev en rekordnation i välstånd där. Du måste ha blandat ihop det med något.
      Kan Du inte tänka Dig vad det skulle betyda för Dig själv om Du hade rätt att tjäna skattefria pengar på Ditt eget arbete utanför x antal timmar per dag…?
      Då är Du kanske redan idag en mycket förmögen människa. Men för oss vanliga som inte har så hög lön skulle det betyda enormt mycket. Den enda nation som gjort något liknande var en del av Indonesien på 1830-talet, det var under kolonisationstiden. En guvernör införde ett slags tidskattesystem och det blev ett blomstrande samhälle, kallat ”Kulturrevolutionen”.
      http://www.tidskatt.se/kultursystem.htm

  2. En till synes enkel fråga: Tillhör tex proffsidrotten struntjobbsektorn? Prestationerna gläder många. Underlaget för de ofta enorma ersättningarna till individerna (proffsen) är den marknadsföringsmöjlighet av ofta helt ”onödiga”, ibland helt skadliga produkter som i sin tur skapar ändå större vinster åt marknaden! Vad är Zlatan?

    1. Bra fråga. Säkert kanaliserar den ett och annat behov. Men om man väger fördelar mot nackdelar hade jag ändå sagt att världen skulle bli en bättre plats utan professionell (och därmed genomkommersialiserad) idrott.

      1. Det finns oftast inga enkla svar på enkla frågor. Världen är mer komplex (sic!) än vi nånsin kommer att kunna förstå! Bristen på denna insikt öppnar upp för all slags oppurtinism. På sociala medier breder oppurtunismen ut sig i alla möjliga former, allt från grupper som Nordiska motståndsrörelsen till mer oförargliga flöden där man exponerar hundar och katter!

      2. Tvärtom.

        Att människor mer och mer kan ägna sig åt sådant som idrott, konst och liknande saker som är svårt att mäta ett direkt värde av, är ett tecken på hur mycket bättre världen blivit. Vi behöver jobba mindre med att flytta stenar från punkt A till B och kan istället ägna oss åt kreativa saker. Trots att det är svårt att mäta ”värdet” av idrott. Men det är det som är fantastiskt med människor.

    2. Jag tänker att grundintresset för fotboll ger kapitalstarka aktörer en möjlighet att utnyttja den uppmärksamhet som folk ger frivilligt, i syfte att vidmakthålla eller stärka sin position. Om folk tittar mycket på fotboll eller senaste marvel-filmen gör detsamma ur kapitalistiskt hänseende, så länge de tittar. Kampen om människors uppmärksamhet sker på en fri marknad, och dess värde är Zlatans värde. Zlatan är inte värdefull för att han har en talang, utan för att folk vill titta på honom (specifikt: när han spelar fotboll, annars inte så mycket, vilket den senaste sälj-det-med-Zlatan-marknadsföringen missat). Zlatan och Kim Kardashians rumpa är värdefulla på samma sätt, trots att den senare inte kan spela fotboll.

      I ett större perspektiv är det här också varför vi har struntjobb. Jobben ter sig struntartade från individens perspektiv, och är det också, precis som Zlatans bolljoxande. Men ur ett marknads- och/eller aktieägarperspektiv kan det vara enormt lönsamt att betala miljonbelopp till en fåne som är bra på att leka med en boll, samtidigt som man låter de som gör det verkliga jobbet gå på knäna. Om struntjobben ter sig olönsamma även för de som har makt att besluta om dem, kommer de att försvinna så fort som möjligt. Problemet är att dagens värdekedjor är så komplexa att det där kan ta tid, t.ex: arbetsförmedlingen får ett politisk uppdrag som de löser genom att upphandla en tjänst, som en privat aktör sedan kan mjölka på pengar tills tillräckligt många viktiga personer blir tillräckligt missnöjda, men då är det försent osv.

  3. Jag kan förstå hur det tänks gällande en del så kallade struntjobb, men att klumpa ihop alla kontorsjobb som struntjobb så undrar jag hur man tönkt då. Detta eftersom t.ex ett kontorsjobb är de som jobbar inom löneavdelningen och betalar ut folkslöner. Jag är väldigt säker på att om vi inte hade någon som betalade ut lönerna så skulle det betyda väldigt mycket för väldigt många människor.

    Sedan så visst, vissa jobb hade världen fortfarande rullat på även om jobbet inte fanns, men att påstå att de inte har något värde tycker jag är lite väl hårt. Jag menar, uppenbart har de ett värde för någon, då det faktiskt är människor som betalar samt betalas för det aktuella jobbet. Sedan så finns det en till aspekt här, att påstå att alla så kallade struntjobb är välbetalda är något som jag skulle motsäga. Om man nu skall använda säga av ett begrepp som struntjobb och kassifiera olika jobb på det sättet så tror jag att många hade sagt att telefonförsäljare är ett struntjobb. Det är inget jobb där man får en hög lön.

    Ännu en aspekt på det hela är också att även om världen rullar vidare utan det specifika jobbet så att påstå att just det jobbet är utan vörde, ja det är då som att säga att lönen den anställde får för det jobbet inte är värt något. Mig veterligen så är alltiden en lön värdefull, oavsett vilket jobb det kommer ifrån.

    Med dessa sakerna sagt så kan jag hålla med om att världen inte är perfekt och att många jobb så som polis, lärare, sjukvårdspersonal är väldigt vårdefulla och deras faktiska jobb bör vara just att bekämpa brått, lära ut och vårda sjuka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.