Drängar

Längtan efter att få vara dräng

Denna sommar har vi haft drängar på gården, från Holland. Jag har periodvis kunnat sitta och skriva, bland annat denna krönika, medan våra drängar har förflyttat den gödselrika ströbädden från fårens vinterboning ner till odlingarna. De har sett till att fåren haft vatten i hettan, att flasklammet fått sin mjölk fyra gånger om dagen, att ogräset avlägsnats från grönsakslandet och hjälpt till vid bygget av en redskapsbod. För detta fick de mat och husrum, men ingen lön.

Krönika i Dala-Demokraten 22 augusti 2018

Låter det som rå exploatering á la 1800-tal? Det är det inte. Den tvåbarnsfamilj som gjort drängtjänst hos oss hade kunnat knega vidare på sina kontorsjobb i Holland och sedan åkt på badsemester, men de tyckte att det kändes mer givande att få ägna sommaren åt hederligt kroppsarbete på den svenska landsbygden.

De är inte ensamma i detta. Faktum är att det finns så många som vill lära sig arbetet på en gård att det är svårt att ge alla möjligheten att göra det. Den organisation som ligger bakom detta populära koncept stavas Wwoof, World wide opportunities on organic farms. Den har växt sig så stor att det nu finns värdar i 132 av världens länder, varav många med sitt eget förmedlingsnätverk. I Sverige är hundratals gårdar anslutna.

Det är knappast särskilt känt bland folk i allmänhet, men i mina kretsar är ”att wwoofa” ett lika vanligt begrepp som ”att shoppa” är i andra. Ofta fungerar det som en sorts allmän värnplikt för sådana som längtar efter ett liv nära jorden. Själv har jag arbetat som wwoof-dräng i både Frankrike och Wales. Jag har satt potatis, kokat färg, matat grisar, mjölkat getter, satt stängsel och rensat en hel del ogräs. Det har varit fantastiskt lärorikt. Det har också varit ett billigt sätt att resa på. Dessutom har det gett en nyttig inblick i hur andra ordnar sina liv. Men det mest lockande, både för mig och många andra, tror jag har varit att få hugga i med något handfast och konkret. Att i en tid dominerad av pengar och andra abstrakta värden få ägna sig åt något som direkt syftar till att tillgodose våra grundläggande behov. Mat att äta. Hus som skyddar. Ved som värmer. Sådant som alltför många i dag sällan får chansen att gå i närkamp med.

För ett antal år sedan var jag engagerad i en gård i Sörmland där vi regelbundet anordnade arbetshelger. En massa människor som hade kunnat stanna i lägenheten i stan och kollat tv-serier kom gladeligen till oss för att få släpa träd, gräva eller delta på den årliga gödselhelgen. Förmodligen kom de också för den gemenskap som arbetet innebär och för tillfredsställelsen att – trötta och skitiga – slå sig ner kring matbordet tillsammans.

Just detta var också syftet när Sue Coppard i början 1970-talet startade Wwoof. Hon jobbade då som sekreterare och på sitt kontor i London dagdrömde hon om barndomens somrar på sin farbrors gård. Wwoof-konceptet blev ett sätt att få uppleva gårdslivet igen, om så bara över en helg.

Egentligen är det inget nytt. Att jobba för mat- och husrum har människor gjort under lång tid. För mången dräng och piga har det inte inneburit mycket annat än rå exploatering. Men för andra har det varit en nyttig jordbruksskola. Under ett par år bodde man hos olika bönder och lärde sig de viktigaste sysslorna innan det har varit dags att ta över föräldragården eller bygga upp något själv.

Våra holländska drängar stannade hos oss några veckor innan de for vidare för tjänstgöring på en gård i Jämtland. För oss innebar det att de viktigaste arbetsuppgifterna hade klarats av och att vi kunde sänka arbetstempot. För en sak måste erkännas: att ha drängar på gården är ett arbete i sig. Vi har jobbat extra hårt själva, hela tiden lärt ut saker, lett arbetet och framför allt: hållit två familjer på gott humör, med måltider och fikor.

David Jonstad

3 reaktioner till “Längtan efter att få vara dräng”

  1. Hej David,
    Vad glad jag blev av att läsa ditt inlägg. Från och till under 13 år har jag drängat, vissa gånger genom WWOOF (och workaway). I våras drängade jag utanför Växjö, där jag bor. Ville lära känna människorna och småbyarna utanför ”storstaden”. Det är ett fantastiskt sätt att lära sig kunskap och att få dela med sig. En känsla av egenmakt och handlingskraft att få arbeta med kropp, att bygga och att laga. Nu senast var jag i Skattungbyn och drängade, förutom mat och husrum fick jag även betalt i deras lokala valuta. Ett schysst sätt att komma och hjälpa en hel by, och inte bara en enskild farm. Iaf om ska stanna en längre tid. Men tack för fint inlägg som träffade rätt i dräng-hjärtat och för din väldigt väl skrivna bok Jordad som jag nyligen läste ut och skickade vidare till nästa person.
    Varma hälsningar// Erik

  2. Intressant inlägg! Jag har varit dagaman (som dräng kallas i Jämtland) sedan 2001. Att försörja sig som dräng skiljer sig markant från det du beskriver. Jag gillar verkligen WWOOF, men min erfarenhet av folk som kommer med WWOOF är att det handlar om akademiker som har råd att göra något annat ett tag. De åker iväg och ”sliter” lite, för att sen komma hem och tycka att det är bra nog mysigt att slippa tvätta händerna dag. Det är en helt annan sak att göra det varje dag, varje vecka år efter år. Och drängar finns det knappt kvar. De bönder jag jobbat hos skriker verkligen efter arbetskraft, men eftersom priset på mat är så lågt, är också lönen för en dräng, lantarbetaravtalet, galet lågt. Jag har haft möjlighet att dryga ut lönen med naturalön, men det är ju inte så att min pension växer av det, eller att bilen kan lämnas på verkstad.
    Jag tycker det är viktigt att skilja på WWOOF-dräng och på en dräng-dräng. Kontakta mig gärna om du vill diskutera detta mer!
    Tack för bra och viktiga blogginlägg!
    Daniel, Norderön, Jämtland

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.